Bornier [-ie], Henri, vicomte de B., fransk skald, f. 1825 i Lunel, studerade först rättsvetenskap. Ett häfte dikter, Les premières feuilles (1845), skaffade honom anställning vid arsenal-biblioteket i Paris, vid hvilken institution han för närvarande (1877) är öfverbibliotekarie. B. är en produktiv skald och utmärker sig i synnerhet genom en glänsande diktion. Hans lyriska dikter L'isthme de Suez (1861) och La France dans l'extrème orient (1863) äfvensom hans retoriska försök Eloge de Châteaubriand (1864) hafva blifvit prisbelönta af franska akademien. Bland hans dramer må nämnas La fille de Roland (1875, 33:dje uppl. 1876; "Rolands dotter", öfvers. af E. Bäckström, 1876). Han har äfven författat en roman, Le fils de la terre (1864), och en mängd noveller.
Nordisk familjebok · första upplagan
Bornier
Ämne: Dramatiker och teaterförfattare · Skalder och dramatiker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 923 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗