Bourget

Bourget [bourṡjä], Paul, fransk författare, född d. 2 Sept. 1852 i Amiens, fullbordade med utmärkelse sina studier i Paris, hvarest han knöt vänskap med J. Richepin och andra unga naturalistiska framtidsförmågor samt 1872 vardt medarbetare i tidningen »La Renaissance». Sedan B. fäst uppmärksamhet vid sig genom en i »Revue des deux mondes» införd afhandling Le roman réaliste et te roman piétiste (1873), uppträdde han med diktsamlingen La vie inquiète (1874), i hvars fina och formfulländade strofer man redan kunde skönja hans böjelse för inträngande själsmålning och hans allvarliga, djupt svårmodiga grundstämning. I bunden form har han vidare författat den gripande dikten Édel (1878) och samlingen Les aveux (1882), hvilken företer genljud ifrån Baudelaire såväl som från Shelley och Keats. (Hans samlade poem utgåfvos i 2 bd, 1885–87.) Dermed lemnade B. versformen för att i stället egna sin penna åt romanen och den kritiska essain, till hvilka områden han medförde känsligheten hos en fint danad själ, som äfven i sinnesruset vet bevara poetisk uppfattning, och sin lidelsefulla håg för psykologisk analys. Han skref, hufvudsakligen i »La nouvelle revue», ypperliga studier i känslometafysik och literär kritik öfver befryndade skriftställare, hvilka uppsatser efter hand samlats i bokform: Essais de psychologie contemporaine (1883; Baudelaire, Renan, Taine, Stendhal), Nouveaux essais (1885; A. Dumas d. y., Leconte, de Lisle, bröderna Goncourt, Turgenjev) och Études et portraits (2 bd, 1888; Flaubert, George Sand, J. Vallés, Shelley m. fl.). Af samma art äro hans Pastels (1889; tio fina qvinnoporträtt) och Nouveaux pastels (1891; tio mansporträtt). I Sensations d'Italie (s. å.) återgifver han intryck från en bröllopsresa. På romanens fält är B. en af det nutida Frankrikes allra främste författare och den mest omtyckte målsman för den naturalistiska riktningen, hvilken han trots all sin själfullhet tillhör. Han skildrar den högre societeten under tredje republiken och hemtar med förkärlek sina ämnen från finansfurstarnas verld samt tecknar nyanseradt deras qvinnors mer eller mindre öfverretade själslif. För alla känsloförirringar har han en förbarmande ursäkt, och denna mildt skeptiska sofistik har bidragit till att göra hans böcker ofantligt omtyckta hos den förnäma qvinnoverlden i Frankrike. Hvarje psykologiskt och fysiologiskt problem går han på lifvet lika djerft som Zola, men B. är mera koncentrerad och mera förbehållsam i framställningen, väl äfven bittrare i sin pessimism. Hans konst är utprägladt aristokratisk; det är en blek och blodfattig konst, men idealistisk, sträfvande till andlig skönhet, och hans nervöst fina naturel tillkännagifver sig äfven i hans prosa genom ett starkt lyriskt element. Hans romaner äro Lirréparable.-Deuxième amour (1884; »Offrad».-»Hennes andra kärlek», 1886), Cruelle énigme (1885; »En grym gåta», 1887), Un crime d'amour (1886), André Cornélis (1887; svensk öfvers. s. å.), Mensonges (1888), La terre promise (1892; »Det förlofvade landet», 1893) och Cosmopolis (1892; svensk öfvers. 1893). Af intresse såsom belysande B:s teorier är hans arbete Physiologie de l'amour moderne (1890). I Outre-mer (1895) har han nedskrifvit sina intryck af Nord-Amerikas Förenta stater under åtta månaders vistelse derstädes 1893–94. Han invaldes 1894 i Franska akademien. E. F–t.