Bracka

Bracka, ett studentspråket tillhörigt ord, hvarmed betecknas en borgare, särskildt en »i ekonomiskt afseende väl rangerad» sådan, i motsats till student. Ordet finnes i denna ringaktande betydelse redan i Westes svensk-franska lexikon (1807), men torde då ej varit särdeles gammalt i vårt språk. Liktydiga ord äro kälkborgare och det från tyskan lånade spetsborgare (T. spiessbürger), i hvilka specielt betonas vederbörandes sjelfbelåtet inskränkta vyer och skattande åt ensidigt materiella intressen (motsvarande de tyska begreppen Philister och Philisterthum). Ordet »bracka» (af Lat. bracca, braca, lånadt från keltiskt område) hade ursprungligen betydelsen byxa, kortbyxa (styrkt från slutet af 1500-talet) och har en stamfrände i det gammalsvenska brok (t. ex. i Ragnar Lodbroks namn), hvilket under skilda former uppträder i alla germanska språk samt ännu fortlefver med friskt lif i svenska munarter. Den fullare formen skinnbracka (som betecknar både plagget och dess bärare) är förmodligen också den ursprungligare, hvarigenom man får en hållpunkt för begreppsöfvergången. Som bekant vidhöll borgareklassen längre än de bildade samhällslagren bruket att bära den gamla klädedrägten, och denna konservatism skaffade det studentikosa öfvermodet tillfälle till speordet. R. G.