Brage

Brage. 1. Nord. mytol. Odens son, skaldekonstens och vältalighetens gud. Han räknas såsom en bland de tolf förnämste åsagudarna. Han föreställes som en sidskäggig åldring, men hans maka är ungdomsgudinnan Idun. Dermed uttrycker myten den dubbla tanken, att poesien måste hafva sin grund och sitt fäste i en rik lefnadserfarenhet, men att hon äfven är i besittning af en evigt föryngrande kraft. -- I en afdelning af Snorra-eddan (Bragaroeður, Brages samtal) framställes Brage samtalande med hafsguden Äge l. Öge (Fornn. AEgir). -- Bragebägaren (Fornn. bragafull), som vid forntida fester frambärs vid afläggandet af högtidliga löften, tömdes till Brages ära. -- 2) Brage den gamle nämnes i den fornnordiska literaturhistorien såsom en af de äldste skalderna. Hans tillvaro kan dock betviflas; sannolikt ar han icke annat än ett resultat af guden Brages omgestaltning till en historisk personlighet. Th. W.