Brandskepp l. Brännare, sjöv., ett med bränbara ämnen fyldt fartyg, som har till ändamål att sätta eld på fientliga skepp. För att kunna fästas vid något af dessa, har det änterdraggar, som i kettingar nedhänga från rårnas ändar och från bogsprötet. Det föres framåt antingen med segel eller genom bogsering, och det öfvergifves, när man -- vare sig genom stubiner eller genom någon mekanisk inrättning -- försäkrat sig om att antändning skall ske samt gifvit brandskeppet den önskade riktningen. Förr kunde dessa skepp vara af största gagn vid anfall på till ankars liggande eskadrar (grekerna använde dem med framgång under sitt befrielsekrig mot turkarna), men såsom dåliga seglare voro de i allmänhet hinderliga för flottornas fortkomst och hafva derför endast sparsamt användts i senare tiders sjökrig. Nu hafva ångan och jernet gjort dem oskadliga och alldeles bringat dem ur bruk. R. P.
Nordisk familjebok · första upplagan
Brandskepp
Ämne: Segel, rigg och segelfartyg · Sjöväsende och sjömanskap
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 1048 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗