Branting, Lars Gabriel, gymnast, föddes i Grödinge socken i Nyköpings län d. 16 Juli 1799. Fastän mycket sjuklig, väckte han såsom helt ung Lings uppmärksamhet genom sin liflighet och sitt "rörelsesinne" samt antogs vid 17 års ålder af honom såsom biträde, och efter några få år blef han äfven använd såsom biträdande lärare i gymnastik och fäktning vid Karlberg. Liksom sin föregångare egnade han sig till en början åt gymnastikens helhet i praktisk och teoretisk bemärkelse -- den enda form, hvari gymnastiken eger rättmätigt anspråk på att vara eller kunna blifva en vetenskap. För att det skulle beredas honom utväg att förvärfva sakkunskap i de teoretiska läror (anatomi, fysiologi m. m.), som måste grundlägga en blifvande gymnastikmetod, fick han på Lings förord tillstånd att under några år studera vid Karolinska institutet och Serafimerlasarettet. Anders Retzius afgaf vid den tiden ett fördelaktigt yttrande om hans skicklighet såsom anatom. Ehuru redan öfveransträngd till kropp och själ, blef han småningom genom gymnastik, kallbad och den strängaste lefnadsordning mindre sjuklig och utnämndes 1839 på den döende Lings förord till dennes efterträdare såsom föreståndare för Gymnastiska centralinstitutet, hvilken befattning han bibehöll till 1862. År 1837 fick han professorstitel. Hans lifsgerning är egentligen sjukgymnastikens närmare utveckling. Genom mångåriga försök, trefvande i djupaste mörker och under svårigheter, hvilka de nuvarande handhafvarna af sakens olika grenar ej mera kunna rätt tydligt inse, lyckades Ling att efter hand framställa de första erfarenhets-lagarna, som bestämma valet och formen, bereda enkelhet och s. k. "individualisering". B. har ännu fullständigare och formsträngare bestämt valet i sjukgymnastiken. I det tekniska ansågs han öfverdrifva noggranheten. Emellertid har han tydligare än Ling utredt den länge och ifrigt bestridda grundläran för hela gymnastiken, att många aktiva och passiva rörelser hafva en framstående "specifik" verkan, att den bestämmande principen för valet och för rörelsernas indelning icke hvilar på yttre, godtyckliga schematiseringar, icke på redskap, ej häller på ledernas förmåga af flere eller färre "kombinationer", icke ens på "muskellifvet" ensamt o. s. v., utan förnämligast på utvägarna att verka "genom kärl och nerv", medelbart eller omedelbart, tillförande eller frånförande, aktivt eller passivt. Detta hans åskådningssätt mötte starkt motstånd och ansågs innebära en öfverdrift. Utomlands voro läkarnas meningar derom mycket delade i flere afseenden. Från 1849 uppträdde flere, som ansågo hans förklaringsgrund ohållbar och spådde dess snara undergång. Den tyske fysiologen Ludwigs och den holländske läkaren Metzgers nyare erfarenheter tala dock annorlunda. Öfverallt, hvarest sjukgymnastik förekommer, följas samma förråd af rörelser och samma grunder för dess användning, som begagnades af B.; endast namnen afvika litet.
Äfven den tekniska noggranheten anses numera vara så väsentlig, att man på sistone i Frankrike och Sverige uppfunnit dyrbara konstmaskiner i afsigt att öka den "vetenskapliga korrektheten". B:s på vetenskapliga erfarenheter grundade sträfvan efter bestämdhet och enkelhet i valet och formen börjar äfven att inverka på de andre gymnastikgrenarna, och man har i flere land redan utmönstrat en massa godtyckliga bruk. B. har ej sjelf framställt sin metod i skrift. Bland hans lärjungar redogöra tvänne läkare, tysken Neumann och engelsmannen Roth, utförligast för densamma. -- B. är äfven musikaliskt bildad och har komponerat sånger i strängt flerstämmig stil, bl. a. till ord af Stagnelius och Ling. Jfr Sjukgymnastik. H. F. L.