Bredius

Bredius, Abraham, holländsk konstforskare, född d. 18 April 1855 i Amsterdam, egnade sig först med brinnande ifver åt musikstudier — i synnerhet pianospel — i syfte att utbilda sig till virtuos, men måste, sjuk och öfveransträngd, afbryta dem och skickades på en rekreationsresa till Italien. Der slog han sig på konsthistoriska studier. Hans förste ledare vid dessa studier var A. Fischer i Breslau; senare rönte han stort inflytande af W. Bode i Berlin. Efter att för forskningar i sitt fäderneslands konsthistoria hafva genomrest Europa härs och tvärs tjenstgjorde han några år såsom »onder-directeur» vid Amsterdams Rijksmuseum, öfver hvars tafvelgalleri han 1885 utgaf en strängt vetenskapligt affattad katalog, rik på nya tafvelkritiska, men i synnerhet nya konstnärsbiografiska uppgifter, de senare frukter af hans trägna arkivforskningar, som spridt ljus öfver många dunkla punkter i det holländska måleriets historia. Oegennyttigt har han dessutom år efter år ställt sina nya forskningars resultat till deras förfogande, hvilka vid Europas olika museer redigerat tafvelkatalogerna. Han har äfven utgifvit de båda praktverken Die meisterwerke des Rijksmuseum zu Amsterdam (München 1886–88) och Die meisterwerke der königl. gemäldegalerie im Haag (München 1891). Han blef 1889 direktör för Mauritshuis (k. tafvelgalleriet i Haag), öfver hvilket han 1895 utgaf en större, tillsammans med Hofstede de Groot utarbetad, på franska affattad katalog, liksom hans föregående arbeten innehållande en mängd nya uppgifter af betydande konsthistoriskt värde. Rik och oberoende, har han sjelf bildat en dyrbar tafvelsamling, som innehåller bl. a. fem äkta Rembrandt. Han är den störste kännare af holländsk konst, som någonsin funnits, och har riktat den holländska konsthistorien med snart sagdt oräkneliga upptäckter af förut okända mästarenamn och värdefulla konstnärsbiografiska lefnadsdata. O. G–g.