Winter

Winter. 1. Nicolaas Simon van W., holländsk skald, f. i Amsterdam 1718, d. 1795, hängaf sig tidigt åt diktning och fortsatte dermed, äfven sedan han blifvit köpman. Hans poetiska alster skatta ej uteslutande åt den förfranskade tidssmaken och utmärka sig för en liflig, angenäm ton. Här må nämnas den episka dikten Kain en Habel (1743), de beskrifvande De Amstelstroom (1755) och Jaargetijden (1769, efter Thomsons »The seasons»), några dramer, som han utgaf tills. med tragedier af sin hustru (se W. 2) samt Gedichten en fabelen (1792). -- 2. Lucretia Wilhelmina van W., holländsk författarinna, den föregåendes hustru, född van Merken, föddes i Amsterdam 1721 och dog 1789. Hon fick en förträfflig uppfostran och kom på grund af sin literära begåfning i umgänge med Hollands främste lärda och vittra män. 1762 ingick hon äktenskap med v. W. (se ofvan). Hennes diktverk vittna om fantasi och formtalang samt en mild, fördragsam, åt det husliga riktad håg. Bland dem märkas jubileumsdikten Feestzang op het eerste eeuwgetij der nederlandsche vrijheid (1740), lärodikterna Nut der tegenspoeden (1762) och De ware geluksbedeeling (1768; ny uppl. 1792), det för sin tid färg- och tankerika eposet David (12 böcker, 1767) samt ett större antal sorgspel (utg. 1772 och 1786).