Wiselius

Wiselius, Samuel Iperuszoon, holländsk författare, f. 1769, blef juris doktor i Leiden 1790 och advokat i Amsterdam s. å. Han var medlem af den revolutionära komité, som gick i spetsen för statshvälfningen 1795, och medverkade 1813 kraftigt till den nationella frigörelsen från Frankrikes öfvervälde. 1814--40 var han polismästare i Amsterdam. Död 1845. Som skald var W. verksam alltifrån unga år och på sin tid mycket firad. Trogen lärjunge till Bilderdijk, var han till det sista fången i den fransk-klassiska riktningen och skref sirliga, flytande verser, som hafva en kylig, så att säga officiel prägel. I synnerhet med sina sorgspel hade han betydande framgångar: det patriotiska Polydorus (1814) Armand van Egmond, hertog van Gelder, m. fl. W. utgaf 1818--21 sina samlade diktverk i 5 bd, under titeln Mengelen tooneelpoëzij, hvartill kom Nieuwe dicktbundel (1833). Dessutom författade han arbeten i statskunskap m. m.