Briketter

Briketter, koltegel, presskol (Fr. briquettes, af brique, tegel), kallas flere slags konstgjorda brännmaterial, hvilka framställas genom sammanpressning af torf, träkols-, brunkols-, stenkols- eller kokspulver med eller utan användning af bindemedel. Sådant behöfves icke vid framställning af torf- och brunkolsbriketter, men vid beredning af stenkolsbriketter, hvilka äro de mest brukliga och numera i de stora fabrikslanden England, Frankrike, Belgien och Tyskland erhållit stor betydelse som brännmaterial, tillsättes före pressningen i regeln beck, tjära, asfalt eller s. k. magnesiacement såsom bindemedel. Stenkolsgruset bringas genom pulverisering och siktning till korn af högst 4–6 mm. diameter, gruset uppvärmes till omkr. 80° C. och blandas med 2–3, högst 10 proc. varm lättflytande tjära, asfalt l. mjukt beck, hvarefter massan, som måste ega en viss grad af plasticitet, får kallna, tills den blir grynig, och pressas derefter i en stark press till stycken af önskad storlek och form. Genom brikett-fabrikationen förvandlas det i kolgrufvorna erhållna affallet, som är för smått att användas i vanliga eldstäder och för hvilket derför betalas så litet, att det ej kan bära stora transportkostnader, till värdefull och lätt säljbar produkt. På grund af styckenas regelbundna form hafva presskol t. o. m. vissa företräden framför naturliga kol, särskildt på lokomotiv och ångfartyg, der det gäller att hushålla med utrymmet. Enligt gjorda undersökningar gifva briketter 20–25 proc. mer effekt än små stenkol och 10 proc. mer än stenkol af vanlig storlek. Äfven för hushållsbehof, till uppvärmning vintertiden, äro briketter tjenliga, synnerligast de, som hafva tjära och beck som bindemedel; dessa briketter hafva stenkolens värmeeffekt utan att vara svårantändliga. På senare tiden har man börjat tillverka kolbriketter äfven af sågspån.