Britiska Nord-Borneo

Britiska Nord-Borneo, britiskt protektorat på nordöstra kusten ät Borneo, mellan 3° 52' n. br. (Guraberget) och 7° 2,5' n. br. (Kap Sampanmanghio), begränsadt i v. af sultanatet Brunei (floden Sipitong gräns vid kusten) och i s. af nederländska Borneo (gräns floden Sibuku) samt för öfrigt af Kinesiska hafvet, Suluoch Celebes-sjön. Arealen beräknas till 80,300 qvkm. Folkmängden, som då engelsmännen först togo landet i besittning, uppgick till knappt 120,000, men nu anses uppgå till omkr. 175,000 pers., består af kineser, hvilka infört den civilisation, som finnes, och muhammedanska malajer vid kusten samt dajaker i det inre af landet. Kusten är rikare på vikar än någon annan del af Borneo, flere bildande goda hamnar. Om det inre eger man ännu endast ofullständig kännedom. På vestra sidan gå flere bergskedjor, och i n. ligger det höga Kinibalu (4,180 m. enl. amiralitetets mätningar, 3,600 m. enl. Little 1887). Sydöst om detta berg har på kartor länge legat en större sjö, som enl. Hattons och Wittis' undersökningar befunnits vara en slätt, hvilken möjligen någon del af året varit öfversvämmad. De förnämsta floderna äro Sibuku, Kinabatangan, öfver 300 km. lång och farbar med ångbåt ett långt stycke, Labuk, Sugut och Segama på östra kusten, alla försedda med grunda deltabildningar, Maludu, Bongon och Bengkoka på norra kusten samt Tempassuk, Papar och Padas på vestkusten. Klimatet är icke osundare än i andra tropiska trakter och fördrages tämligen väl af européerna. Regntiden börjar med nordöstmonsunen i Okt. l. Nov. och räcker till Jan. l. Febr., derefter följer en torr tid till Juni, då mindre regn börja falla. Nederbörden uppgår till omkr. 3 m. för år. Hvarken cykloner eller jordskalf förekomma. Hela landet är en enda ofantlig skog, rik på nyttiga trädslag, som lemna byggnadsvirke, möbelträ, färgämnen, droger, gummi och kautsjuk, samt på vilda djur: elefanter, noshörningar, bufflar (sannolikt Bos Banting och B. gaums), flere hjortarter, orangutang och andra apor, vildsvin, en björn (Helarctos euryspilus), en liten tiger (Felis macrocelis) och en panter (Leopardus marmoratus) samt en mängd mindre däggdjur och foglar (bl. a. salanganen). Krokodiler äro mycket allmänna, ormarna deremot få. Bland de kulturväxter européer och kineser infört intages första platsen af tobak, för hvilken jordmån och klimat äro synnerligen fördelaktiga. 1889 upptogo tobaksplantagerna 300,000 har. Äfven sockerrör går väl till, men odlingen deraf är ännu obetydlig. Äfven de försök, som gjorts med odling af peppar, gambir, Manilahampa, Liberiakaffe, bomull och indigo, hafva lyckats. Infödingarna odla sago (Metroxylon lavis och M. Rumphii), arekapalmer, ris, tapioka, majs, ingefära, batater, bananer etc. Kanel och muskot växa i vildt tillstånd öfver hela landet. I sin helhet är landet ytterst rikt på produkter, och det fattas endast arbetskrafter för att taga vara på dem. Stenkol af utmärkt beskaffenhet finnas på flere ställen, äfven jern-, koppar- och tennmalmer hafva anträffats samt något guld. Den lätthet, hvarmed kolonister och köpmän etablerat sig och förvärfvat jord, har ovanligt hastigt ökat varuomsättningen med utlandet. 1881 uppgick värdet af exporten och importen till endast 1,1 mill. kr. 1894 hade importen ett värde af nära 5 mill. kr. och exporten af 6,13 mill. (deraf tobak för 2,74 mill.). Landet tillhör Britiska Nord-Borneo-kompaniet med styrelse i London och förvaltas af en guvernör, biträdd af en sekreterare och chefer för olika förvaltningsgrenar. Det är deladt i 9 provinser, hvar och en under en resident. Guvernören är äfven president i högsta domstolen. Derjämte finnes ett kolonialråd, bestående af den högre förvaltningspersonalen samt valda ombud bland de infödda höfdingarna. Lagarna äro så vidt möjligt lämpade efter de indiska. Polisstyrkan räknar omkr. 300 man, sikher, dajaker, somal och malajer. Infödingarna visa intet missnöje med den sakernas ordning, som engelsmännen infört. Bolaget hemtar sina inkomster (1,2 mill. kr. 1894) hufvudsakligen från försäljning af land, skatt på opium och alkohol samt en kapitationsafgift, som sedan länge varit bruklig i landet. Kompaniet slår eget mynt (dollars). — Saba, såsom landet förr kallades, tillhörde dels sultanen af Sulu, dels sultanen af Brunei. 1865 hade en Förenta staternas konsul af den sistnämnde erhållit land i denna del af Borneo och bildade ett amerikanskt bolag för att exploatera denna besittning, men kolonisationsförsöken misslyckades, och ett engelskt bolag kom 1877 i besittning af koncessionen mot en årlig pension af 15,000 doll. till sultanen af Brunei och 5,000 doll. till sultanen af Sulu. Spaniorerna, hvilka menade sig ega protektorat öfver sultanens af Sulu besittningar, protesterade mot denna koncession, men afstodo 1885 från sina anspråk. 1881 ombildades bolaget till ett aktiebolag, »British North Borneo Company», som s. å. fick sina rättigheter erkända af britiska regeringen. I Maj 1888 proklamerades officielt det britiska protektoratet, och 1889 ställdes äfven ön Labuan under kompaniets förvaltning. Hufvudstad är Sandakan.