Sida 574
*Britiska Columbia, största provinsen i Dominion of Canada, uppkallad efter floden Columbia, som tillhör den med sitt öfre lopp. begränsas i v. af Stora oceanen, i ö. af Klippbergen till 54° n. br., derefter 120:de längdgraden, i s. 49:de breddgraden (staterna Washington, Idaho, Montana), i n. 60:de breddgraden (vid kusten går nordgränsen endast till 55° n. br.). Med tillhörande öar, af hvilka de vigtigaste äro Drottning Charlottas öar och Vancouver, har provinsen en areal af 997,100 qvkm. (enl. andra uppgifter 1,010,950 qvkm.), med 98,170 innev. (1891), af hvilka 65,266 voro hvita, 23,257 indianer, 9,091 kineser o. s. v. Det mest utmärkande draget i landets natur är parallelismen mellan dess båda hufvudkedjor, som omsluta det mellanliggande platålandet. Närmast den af långa fjordar genomskurna kusten gå Kaskadbergen, en fortsättning af Förenta staternas kustberg; de hafva en bredd af omkr. 190 km. och äro således snarare ett bergmassiv än en kedja i egentlig mening. Deras vestra sluttningar, som utom vid Fraserflodens mynning nå ända till hafvet i branta afsatser, äro tack vare det fuktiga milda klimatet bevuxna med präktiga skogar af jättestora douglastallar och andra barrträd. På östra sidan, med dess ringare fuktighet, äro skogarna mindre täta och profilen mindre brant. Hufvudkammen har en höjd af omkr. 1,500 m. och saknar nästan alldeles toppar. Det inre platålandet delas i klimatiskt hänseende genom 51:sta och 53:dje breddgraden i tre delar. Södra delen behöfver artificiel bevattning för jordbruket, men har utmärkta betesmarker, på hvilka nötkreatur och hästar om vintern kunna gå ute i det fria. I mellersta delen (mellan 51° och 53°) är fuktigheten större och skogarna tätare; nybyggena ligga på 600–700 m. höjd, och hvete mognar ännu på 900 m. höjd. I norra delen idkas ej sädesodling. I ö. begränsas platålandet af Klippbergen, hvilka i s. hafva en medelhöjd af 2,000–2,600 m. och bära flere snöhöljda toppar, af hvilka Mount Brown (4,877 m.), Mount Hooker (4,785 m.) och Mount Murchison (4,398 m.) äro de högsta. Bergskedjan skäres af ett stort antal mer eller mindre trånga och lätt farbara pass, såsom Yellow head l. Leather Pan (1,142 m.), något s. om 53° n. br., mellan en gren af Fraser och Miette, ett tillflöde till Athabaska; Athabaska-passet, som ligger mellan Mount Brown och Mount Hooker och förmedlar förbindelsen mellan Whirlpool, en gren af Athabaska, och en biflod till Columbia; Kicking Horse (1,588 m.), genom hvilket kanadiska pacifikbanan går, mellan Columbias bäcken och Bow river, en af södra Saskatchewans källfloder. Landets hufvudflod är Fraser, närmare 1,300 km. lång, som upprinner i närheten af Athabaskas källor och strömmar genom platån i en djup cañon utom under sitt nedersta lopp. Sydöstra delen tillhör Columbias öfre lopp. I n. v. genombrytas Kaskadbergen af Stikeen, Nasse, Skeena m. fl. mindre floder; Liard och Peace i n. ö. gå till Mackenzie. Jordbruk och boskapsskötsel äro ännu föga utvecklade, men hafva goda förutsättningar. Vid Fraser och dess biflod Thomson ligga omkr. 155,000 qvkm. för jordbruk tjenlig mark, vid Columbia omkr. 55,000 qvkm. 1881 funnos endast 26,000 hästar. 80,000 nötkreatur, 28,000 får, men antalet har sedan dess betydligt ökats. I allmänhet har man hittills mest tillgodogjort sig de minerala tillgångarna, fiskrikedomen, villebrådet och skogen. Bituminösa kol finnas företrädesvis på Drottning Charlottas öar och Vancouver; på den sistnämnda brötos 1891 öfver 1 mill. ton, hvaraf större delen utfördes till Förenta staterna och Sandwich-öarna. Af guld har provinsen sedan 1851 lemnat för närmare 50 mill. doll.; äfven silfvermalm har börjat brytas på flere ställen, hvarjämte riklig tillgång finnes på jern-, blyoch kopparmalmer. Fisket och själfångsten gåfvo 1891 en behållning af öfver 3 mill. doll. Den 1885 fullbordade kanadiska pacifikbanan har i hög grad främjat utvecklingen af landets naturliga rikedomar och gjort B. C. till ett led i förbindelsen mellan Europa och den yttersta östern. I spetsen för provinsens förvaltning står en af generalguvernören utnämnd »lieutenant-governor» med ett kabinett. Lagstiftande församlingen räknar 33 medlemmar, af hvilka 5 bilda det verkställande rådet. Till Canadas senat sänder prov. 3, till dess underhus 6 ombud. Skolundervisningen är obligatorisk och kostnadsfri. Högre läroanstalter saknas ännu. Koloniens inkomster uppgingo 1893–94 till 1,019,200, utgifterna till 1,431,440 doll., skulderna till 2,4 mill. doll. Dess hufvudstad var före Vancouvers förening med B. C. (1866) New Westminster, en skapelse af guldfebern 1857–58, numera Victoria, på ön Vancouver, med 16,841 innev. (1891), af hvilka omkr. 2,000 indianer och 3,000 kineser. En annan vigtig plats är staden Vancouver, öfverlandsjernvägens ändpunkt.
B. C. omfattar de fordom under namnen Nya Kaledonien, Nya Georgien, Nya Norfolk, Nya Cornwall, Vancouver och Stikine- (Stakeen-) territoriet bekanta områdena, hvilka stodo under uteslutande kontroll af Hudson-bay-kompaniet, som hade sina handelsposter vid kusten och i det inre landet. Upptäckten af guld vid Fraserfloden på 1850-talet nödvändiggjorde insättandet af en kolonialregering, och 1858 konstituerades B. C. till en britisk koloni, hvars gräns i n. först var Skeena-floden och Findlay-armen af Peacefloden, men efter 1866 60:de breddgraden. S. å. förenades ön Vancouver med kolonien, som 1871 ingick i Dominion of Canada.
Britiska Honduras. Se Honduras.
Britiska Indien. Se Indien.
*Britiska Kaffraria. Se Kaffraria.
*Britiska Nord-Amerika har enligt Wagner-Supan (oberäknadt polarhafvets öar) en areal af 8,412,170 qvkm., med något öfver 5 mill. innev., deraf till Dominion of Canada höra 7,990,700 qvkm., med 4,833,200 innev., och till Newfoundland och det dermed förenade östra Labrador 421,470 qvkm., med omkr. 202,000 innev.
Britiska Nord-Borneo, britiskt protektorat på nordöstra kusten ät Borneo, mellan 3° 52' n. br. (Guraberget) och 7° 2,5' n. br. (Kap Sampanmanghio), begränsadt i v. af sultanatet Brunei (floden Sipitong gräns vid kusten) och i s. af nederländska Borneo (gräns floden Sibuku) samt för öfrigt af Kinesiska hafvet, Suluoch Celebes-sjön. Arealen beräknas till 80,300 qvkm. Folkmängden, som då engelsmännen först togo landet i
Källa: Project Runeberg ·
