Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger

Originalsida 573
Originalsida 573
Originalsida 572
Originalsida 573
572–573

Sida 573

*British museum. På grund af den stora tillväxten af samlingarna flyttades 1880–83 de naturvetenskapliga samlingarna till en i South Kensington uppförd nybyggnad, men denna nya anstalt står under samma förvaltning som det gamla museet, ehuru under en särskild direktör. B. m. innehåller nu således endast 8 hufvudafdelningar: 1) tryckta böcker (1,7 mill. bd, ströskrifter, häften och kartor oräknade). 2) handskrifter (omkr. 46,000 volymer), 3) orientaliska tryckta böcker och handskrifter, 4) kopparstick och handteckningar. 5) egyptiska och assyriska fornsaker (före 1886 kallad orientaliska fornsaker), 6) grekiska och romerska fornsaker, 7) mynt och medaljer, 8) britiska och medeltidsantiqviteter samt etnografi. Genom en parlamentsakt af 1814 erhöll museet rättighet till ett exemplar af hvarje inom det britiska riket till salu utbjuden skrift (således icke hvarje tryckt bok), men detta årstryck tycks i allmänhet i betydelse stå tillbaka för de bokskatter, som på annan väg, genom köp och gåfvor, införlifvas med biblioteket. 1891, då museet genom lag erhöll 10,668 volymer, förvärfvade det genom köp 20,134 vol. och genom gåfva 5,018 vol. Böcker utlånas icke från lokalen. Läsesalen, som har sittplatser för 458 studerande, är öppen hvarje söckendag från kl. 9 f. m. till kl. 7 e. m. under Maj–Aug., till kl. 8 öfriga månader. Förslag om att hålla museet öppet äfven på söndagarna har våren 1896 antagits af underhuset. Biljetter för tillträde till läsesalen gifvas åt personer öfver 21 års ålder mot uppvisande af till öfverbibliotekarien ställd ansökan jämte uppgift om bostad och yrke samt rekommendation af någon husfader af erkänd samhällsställning (rekommendation af hotell-egare för någon hans hyresgäst godkännes icke). 1894 besöktes läsesalen af 202,973 pers. (omkr. 670 om dagen) och museet dessutom af 578,977 pers. (året förut 538,560). Öfver boksamlingen fanns för kort tid sedan endast en handskrifven katalog, men då denna hotade att taga ett alltför stort utrymme — den räknar närmare 3,000 folioband — och dessutom var svårhandterlig, då det gällde att införa nya förvärf, började man 1881 trycka katalog; arbetet dermed fortgår i den mån tillgångarna medgifva och anses vara afslutadt till år 1900. Utgifterna för British museum och B. museum of natural history upptogos i 1895–96 års budget till 173,868 pd st., deraf 16,084 pd till byggnadernas underhåll. (Den i hufvudartikeln, sp. 1138, r. 3–4 nedifr., omtalade pelaregången är 112 m. lång.)

British museum of natural history [bri'tisj mjusīöm åv na'tjuröl hi'ståri] i South Kensington, England, en i romansk stil uppförd storartad byggnad, innehållande statens naturhistoriska samlingar, som förut förvarades i British museum, men som från 1880 efter hand blifvit flyttade till den nya byggnaden, till hvilken parlamentet 1873 beviljade 80,000 pd st. Det består af fyra afdelningar: en zoologisk, en geologlsk-paleontologisk, en mineralogisk och en botanisk, hvar och en under en föreståndare (keeper), med en gemensam direktör. För öfrigt lyder museet under samma trustees som British museum.

Britiska Belutsjistan. Se Belutsjistan. Suppl.

*Britiska Birma. Se Birma (äfven i Suppl.).

Britiska Central-Afrika, förr kalladt Njassaland, britiskt protektorat i Afrika mellan Sambesi och sydänden af Tanganjika, från 20:de längdgraden i v. till Njassa i ö. Sedan midten af 1870-talet hafva engelska och skotska missionärer arbetat bland befolkningen vid Njassa och ett engelskt handelsbolag (African lakes comp.) der drifvit affärer, och trakten närmast s. och v. om denna sjö, Njassaland, förklarades 1889 tillhöra britiska intressesferen. I Maj 1891 proklamerades hela området n. om Sambesi för ett britiskt protektorat med ofvanstående namn. Det förvaltas under utrikesdepartementet af en kommissarie (f. n. H. H. Johnston), hvilken förut äfven representerade Britiska Sydafrikanska kompaniet, som bidrog till förvaltningskostnaderna, men sedan 1895 bestridas förvaltningskostnaderna för östra delen utmed Njassa och omkring Sjire af britiska regeringen ensam, hvaremot vestra delen förvaltas af Britiska Sydafrikanska kompaniet. Hela området beräknas officielt till närmare 1,300,000 qvkm., med omkr. 4 mill. innev., bantufolk af olika stammar, af hvilka barotse, ö. om öfre Sambesi, är den talrikaste. Européerna äro endast omkr. 350. Vid Sjire hafva indiska köpmän börjat sin verksamhet, och vid Njassa och Tanganjika hafva några och 30 araber af britiska regeringen blifvit erkända som handlande. Hufvudorter äro Blantyre, med omkr. 6,000 innev., af hvilka ett hundratal européer, och Zomba, förvaltningens säte, båda ö. om Sjire. I samma trakter, vid och i närheten af Sjire, ligga nybyggena Chiromo, Port Herald, Chikwawa, Katunga, Fort Anderson, Fort Lister, Mpimbi, Liwonde, Fort Sharpe m. fl.; vid Njassa ligga Fort Johnston, Fort Maguire, Livingstonia, Rifu, Kotakota, Bandawe, Likoma, Deep Bay och Karonga, medan andra nybyggen äro anlagda eller komma att anläggas vid Tanganjika, Moerosjön och vid Öfre Luapula nära Bangveolo. Protektoratet är deladt i 12 distrikt, hvart och ett under två eller flere britiska tjenstemän. Sjiredistriktet har de flesta européerna. Goda vägar anläggas der i alla riktningar, och säkerheten till lif och egendom är der fullt betryggad. Sju missionssällskap arbeta bland befolkningen. Klimatet, ehuru icke sundt för europeiska nybyggare i allmänhet, är dock bättre än i större delen af det tropiska Afrika. I Sjiredistriktet hafva de sista åren flere kaffeplantager anlagts. Vid sjön Njassa är elfenben förnämsta handelsvaran, och man beräknar, att 1/4 af allt elfenben, som exporteras från Afrika, kommer derifrån. Andra exportartiklar äro kautsjuk, oljefrön, rhinoceroshorn, flodhästtänder, strophanthusfrön, vax och ris. Sistnämnda sädesslag lemnar skörd af bästa beskaffenhet, och äfven hvete, som nyligen införts, lofvar framgång. Hafre och korn gå till i högre belägna trakter, der äfven merinosfår och hästar från Natal synas trifvas. Den väpnade styrka, som behöfves för att upprätthålla ordningen och undertrycka slafhandeln, består af en kår af 200 sikher från indiska armén jämte en polisstyrka af 200–300 kaffrer. Kanonbåtar ära stationerade från Chinde vid en af Sambesis mynningsarmar, der Portugal afträdt ett litet område, upp till Deep Bay vid nordvestra kusten af Njassa, och flere flodångare upprätthålla förbindelsen med kusten.

Källa: Project Runeberg ·