Britiska Sambesi

Britiska Sambesi (Zambesia), sammanfattande, icke officiel benämning på det område i Syd-Afrika, som innesluter öfre och mellersta Sambesis flodområde och som nu äfven kallas Britiska sydafrikanska kompaniets område, d. v. s. alla de land i Syd-Afrika, som ligga inom den britiska intressesferen såväl i Sambesis flodområde som omkring kustfloderna mellan Sambesi och Limpopo och i Ngamis bäcken och Kalahari och icke betraktas såsom kronkolonier, således med undantag af Kapkolonien och dess dependenser Natal, Sulu och Betsjuanaland. Detta ofantliga område (deri inberäknadt Britiska Central-Afrika, hvars förvaltning bestrides af britiska regeringen och Britiska syd-afrikanska kompaniet gemensamt) sträcker sig från Mafeking vid Britiska Betsjuanalands nordgräns (ungef. 26° s. br.) till sydänden af Tanganjika (8° 30' s. br.) och begränsas i n. af Tyska Öst-Afrika, Kongostaten och portugisiska kolonien Angola, i v. af den sistnämnda och Tyska Sydvest-Afrika, i s. af Britiska Betsjuanaland och Syd-afrikanska republiken, i ö. af den sistnämnda och portugisiska Öst-Afrika. Arealen beräknas till 1,604,480 qvkm., deraf 984,480 qvkm. tillhöra Sambesis flodområde, 550,000 Ngamis område och Kalahari och 70,000 matabeles rike. Med undantag af östra delen är hela denna region i allmänhet jämn och mer eller mindre sumpig. I midten af matabeles land ligga Matoppobergen med toppar af 2,000–2,200 m., bildande en kedja från ö. till v., vattendelare mellan Sambesi i n. och Limpopo i s., hvilka mottaga många tillflöden, som vattna pittoreska dalar med rik, omvexlande vegetation. Det fins intet land i Syd-Afrika, som erbjuder jordbruket så många fördelar som matabeles; alla tropikernas alster och de flesta europeiska frodas förträffligt. Ensamt i Mashonaland voro i Sept. 1894 farmer uppmätta med en sammanlagd areal af nära 700,000 har. Klimatet är lika sundt som i Transvaal, och européer fördraga det väl. Temperaturen är nästan densamma året om. Emedan regntiden sammanfaller med sommaren, mildras sommarhettan af de nästan dagliga regnskurarna. Äfven boskapsskötseln bedrifves med framgång. Man ser der ofantliga hjordar af får och getter. Men hvad som mer än allt annat kommer att draga européer till dessa ännu föga kända trakter är den, som det tyckes, ofantliga tillgången på mineral, i synnerhet guld. Ensamt i Mashonalandet i n. ö. beräknas den guldförande marken upptaga en areal af 13,600 qvkm. Ända till sista, tiden hafva portugiserna, hvilka först kommo till de inre trakterna af Sambesi, betraktat hela landet mellan deras kolonier i Mosambik och Angola såsom tillhörande deras kolonialområde. Portugal hade emellertid ingenting gjort för att få sina rättigheter gällande inför de europeiska makterna. Vid regleringen af gränsen i Angola med Tyskland 1886 hade det dock trott sig af denna makt erhålla en bekräftelse på sina rättigheter; fördraget innebar emellertid endast, att Tyskland afstod från hvarje annektering eller utsträckning af sitt område i trakterna »mellan de portugisiska besittningarna Angola och Mosambik». Emellertid proklamerade England, oroligt öfver tyskarnas maktutvidgning på vestkusten, officielt från d. 25 Mars 1885 sitt protektorat öfver de områden, som ligga n. om Kapkolonien till 22° s. br. och slöt kort derefter fördrag med höfdingarna öfver batlaping, barolong, bakuena och bamanguato, hvilkas områden förenades under namnet Betsjuanaprotektoratet. Inom kort utsträcktes de engelska anspråken ända till matabele, omedelbart v. om Mosambik och följaktligen i det område, hvarpå Portugal gjorde anspråk. Den 11 Febr. 1888 undertecknade Lo Bengula, i egenskap af suverän öfver matabele och deras dependenser Mashona och Makulaka, ett freds- och vänskapsfördrag med England, i hvilket han förklarade, att ingen annan nation egde att blanda sig i hans rikes angelägenheter. Efter afslutandet af detta fördrag tillkännagaf England för makterna, att det betraktade »området n. om Transvaal och Betsjuanaprotektoratet till Sambesi, ö. om 20:de längdgraden och v. om portugisiska prov. Sofala såsom liggande inom sin intressesfer». Portugal protesterade, men inskränkte sig att återfordra Mashonalandet såsom icke tillhörande matabele; en engelsk officiel notifikation af d. 13 Mars 1889 afvisade detta anspråk. Den 15 Okt. s. å. bildades ett bolag i London, British South Africa company (med ett aktiekapital af ursprungligen 1 mill., numera 2,5 mill. pd st.), som d. 29 s. m. af regeringen erhöll suveränitet, under britisk öfverhöghet, öfver »hela syd-afrikanska området beläget omedelbart n. om britiska Betsjuana, n. och v. om Transvaal och v. om Portugals besittningar». Portugal såg sig tvunget att ingå i underhandlingar för att söka rädda en del områden, som hotades af Englands alltmer växande anspråk. En första konvention undertecknades d. 20 Aug. 1890 rör. begränsningen af de båda makternas intressesferer, men ratificerades ej af portugisiska kamrarna; den beröfvade Portugal hela Sambesi ofvanför Tete, lemnande det endast en liten enklav omkring Zumbo. En andra konvention af d. 11 Juni 1891 bestämde slutligen gränserna; i ö. behöll Portugal en del af Njassas östkust, medan England förbehöll sig vestkusten och sydänden af sjön jämte hela Sjiredalen till granskapet af Ziou-Ziou. Floden Sambesi från dess mynning till Zumbo behöll Portugal, som äfven fick en del af Manikaplatån, hvars egande 1890 varit föremål för en blodig konflikt mellan det engelska bolagets agenter och portugisiska tjenstemän. Enligt denna konvention och en öfverenskommelse med Kongostaten flyttades protektoratets nordgräns s. å. upp till sydänden af Tanganjika. Hade det mäktiga bolaget således lyckats afhända Portugal detta ofantliga område, var det dock endast till namnet herre deröfver, så länge det ej kufvat det mäktiga matabelefolket, men dertill erbjöd sig snart ett tillfälle. Guldfyndigheter hade upptäckts på olika ställen i Mashona- och Makulakalanden och hade börjat tillvaratagas. I Aug. 1893 tågade en skara matabeler genom denna trakt och begick några våldsgerningar. Bolaget förklarade Straxt Lo Bengula krig, härjade hans område med trupper rekryterade bland äfventyrare från Kap och guldgräfvare; förgäfves underkastade sig höfdingen; han omringades och dödades (Nov. 1893). Dermed sönderföll matabeleriket, och engelsmännen voro herrar i landet. Detta synes utveckla sig snabbt, men har den olägenheten att ej nå hafvet. Förr eller senare komma säkert dess herrar, bland hvilka den inflytelserikaste är Cecil Rhodes, som till hösten 1895 tillika var premierminister i Kapkolonien och efter hvilken hela området äfven plägar kallas Rhodesia, att tillskansa sig af Portugal ett stycke af Gazakusten, men f. n. hafva de nöjt sig med tillåtelsen att bygga jernväg genom Portugals område från Beira vid kusten till Mashonalandet; af denna äro nu (1896) 189 km. byggda. Å andra sidan arbetas med all kraft på att förena landet med Kapkolonien; jernvägen från Kapstaden till Kimberley och Frijburg har fullbordats till Mafeking (Okt. 1894) och skall fortsättas till Palapye och derifrån till Salisbury, förvaltningens säte. Dit går redan telegraflinie från Kapstaden, och denna skall utsträckas genom Mashonalandet öfver Zumbo, Njassa och Tanganjika till Uganda för att slutligen möta det egyptiska telegrafsystemet vid Wadi Halfa.