Broms benämner man i den praktiska mekaniken de mekanismer, som användas för att genom friktion göra en maskins rörelse långsammare eller få den att helt och hållet afstanna. Ofta utgöres bromsen af en häfstångsmekanism, hvarmed tryck kan utöfvas på omkretsen af ett hjul, fäst på en af maskinen kringdrifven axel. Med ju större kraft tryckningen sker, dess större blir friktionen, och dess kraftigare verkar bromsen. Genom friktionen uppstår alltid en effektförlust, i det att mekaniskt arbete förvandlas till värme, hvilket bortgår utan nytta. Man har derför tagit såsom regel att använda bromsar för rörelsens reglering endast vid de tillfällen, då andra medel ej äro användbara för sådant ändamål. Detta oaktadt har bromsen stor användning inom maskinväsendet. Äfven vid fordon användes den ofta för att hindra hjulens vridning, när man vill hämma rörelsen. Vanligen utgöres bromsen då af ett trästycke, hvilket medelst en skruf, häfstång och handvef tryckes mot hjulet, så att detta släpar i stället för att rulla. Detta slags broms kallas klotsbroms. I synnerhet vid jernvägsfordon användas dylika bromsinrättningar för att hejda ett bantåg eller på kort tid bringa det i hvila. I stället för klotsbromsar begagnas vid några jernvägsfordon medar, på hvilka en del af fordonets tyngd hastigt kan tvingas att hvila (en sådan broms är den vid åkdon bruklige hämskon). Det förstnämnda slaget är dock fortfarande det på jernvägar mest använda och har på senaste tiden erhållit stor fulländning i de "kontinuerliga" eller "sjelfverkande" bromsarna. Vid dessa ernås bromsklotsarnas tryck mot hjulen antingen genom användning af komprimerad luft, som från en på lokomotivet befintlig apparat under tåget föres till alla vagnarnas bromsapparater (Westinghouse's broms), eller derigenom att ånga kondenseras uti, eller luften genom en apparat på lokomotivet utsuges ur en dylik rörledning, så att det yttre lufttrycket åstadkommer klotsarnas pressande emot hjulen (Vacuum-broms), eller ock derigenom att hjulaxlarnas roterande, så länge det fortfar, användes till upprullande af kedjor, som dervid genom häfstångsmekanismer trycka klotsarna till hjulen (Heberlein's broms). Dylika bromsar skötas af lokomotivföraren samt verka hastigare och kraftigare an de vanliga, vid hvilka på hvarje med broms försedd vagn behöfves en man, som på signal från föraren med en skruf- och häfstångs-inrättning tilltrycker klotsarna. G. R. D. F. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Broms
Ämne: Mekanik och maskiner · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 1164 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗