Bronsåldern

Bronsåldern, arkeol., kallas i den jämförande fornforskningens system den kulturperiod, då man förfärdigade eggverktyg och eggvapen af brons. Den ene af bronsens beståndsdelar, kopparn, förekommer tämligen allmänt i naturen och kunde derför mångenstädes ganska tidigt blifva föremål för bearbetning. Man har funnit spår af en kopparålder både i Egypten, på Cypern och uti Indien. En bronsålder kunde icke uppkomma, förr än man hade lärt känna bronsens andre beståndsdel, tennet, hvilket man under den äldsta tiden torde hafva erhållit i synnerhet från de inre delarna af Persien (se Kassiteriderna). Bronsålderns kultur har förekommit såväl i de vestre delarna af Asien som inom så godt som hela Europa, och nästan öfverallt har bronsåldern föregåtts af en stenålder samt efterföljts af en jernålder, som der och hvar (t. ex. i mellersta Europa) tyckes hafva utvecklat sig ur bronsåldern, men på andra ställen (t. ex. i Sverige) icke står i något sammanhang med dem föregående bronsåldern. Antagligen har bronsålderskulturen inkommit från Asien i sammanhang med de indogermanska folkens invandring och sedan spridt sig utöfver Europa, i hvars olika delar hon tagit sin början olika tidigt och varat längre eller kortare perioder. De homeriske sångerna synas tala om en kultur, som var på väg att öfvergå från bronsålderns till jernålderns stadium. På den nordiska provinsens område deremot fortfor bronsåldern ännu efter den tid då Filip, Alexander den stores fader, regerade i Macedonien. Under den rena bronsåldern kände man inga andra metaller än kopparn och tennet (vanligen i blandning af ung. 9/10 koppar och 1/10 tenn) samt guldet. Under jernåldern använde man fortfarande kopparlegeringar, men man nyttjade dem ej längre till förfärdigande af eggvapen och eggverktyg, och legeringen innehåller utom kopparn och tennet, som ofta förekommer i mycket små qvantiteter, tillika bly och äfven zink. Hd.