Brunsten

Brunsten, Pyrolusit, miner., kallas i naturen förekommande mangansuperoxid, Mn O₂. Brunstenen är ett svart eller stålgrått, affärgande mineral med svag metallglans, ogenomskinlig och af 4,6 till 4,9 egentl. vigt. Den förekommer stundom kristalliserad i nålar, men vanligen i druf- eller njurformiga partier af tradig, kornig eller stänglig textur. Utomlands finnes den tämligen allmänt, t. ex. på Harz, i Sachsen, Böhmen o. s. v.; i Sverige träffas den vid Undenäs (Vestergötland), Spexeryd (Rogberga i Jönköpings län) och på ett par ställen i Leksand (Dalarna). Brunstenen har stor teknisk användning, hufvudsakligen till beredning af klorgas, för blekning af pappersmassa samt för beredning af klorkalk och syrgas, vid glastillverkning för att affärga af jernoxidul färgadt glas (hvartill man dock numera företrädesvis använder arseniksyrlighet), för att färga glas och glasyrer på porslin m. m. Halten af den verksamme beståndsdelen, mangansuperoxid, är mycket vexlande i olika slag af brunsten. Man har derför särskilda kemiska förfaringssätt, s. k. brunstensprof, för att hastigt bestämma den. P. T. C.