Bucco-blad, Folia Bucco, farmak., kallas bladen af flere Barosma-arter (B. betulina Bartl., B. crenulata Hook. och B. serratifolia Willd.) samt af Empleurum serrulatum Ait., hvilka alla äro lågväxta buskar, som växa på Kaplandets torra slätter. Dessa buskar tillhöra familjen Diosmeae. Bladen äro läderartade, naggade eller sågade, samt rika på oljerum. Formen är olika hos olika arter -- från vigglikt-bredt-omvändt äggrund eller rombisk till lansettlikt aflång eller jämnbredt lansettlik. De smalare och längre bladformerna (af B. serratifolia och Empl. serrulatum) utgöra droghandelns långa bucco-blad (Folia Bucco longa), till skilnad från de breda eller korta buccobladen (Fol. Bucco lata l. brevia), som fås af B. betulina och B. crenulata. Ofta nog äro dock de olika slagen blandade med hvarandra, och man träffar bland dem enskilda blommor och frukter af moderbuskarna. Färgen på de torkade bladen är gul-grönaktig, med en viss glans. Lukten, som är egendomlig, förefaller de fleste obehaglig, men jämföres af somliga med lukten af rosmarin. Smaken är värmande, kryddartad, något liknande krusmynta.
Det ämne, som gör drogen verksam i medicinskt hänseende, är en gulaktig eller brungul, skarp, flyktig olja. En infusion på buccoblad upptager denna olja och anses verka på urinafsöndringen, hvarför man använder denna drog i kroniska sjukdomar i urinvägarna. Äfven ett kristalliserande bitterämne, diosmin -- lösligt i sprit och eter, men olösligt i vatten -- har en gång blifvit framstäldt ur buccoblad, men är icke närmare undersökt. O. T. S.