Buenos Aires

*Buenos Aires (riktigare än Buenos Ayres). 1. Provins (ej stat) i Argentinska republiken, omfattar en areal af omkr. 311,160 qvkm., med 921,230 innev. (1895), oberäknadt förbundshufvudstaden Buenos Aires (se nedan). Jordbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Den odlade jorden utgjorde 1891 omkr. 12,700 qvkm., deraf 6,440 qvkm. voro besådda med majs, 4,640 qvkm. med hvete, återstoden med andra sädesslag samt luzern och potates; vinplanteringarna sträckte sig öfver 8,000 har. Ännu betydligare är boskapsskötseln. 1891 beräknade man, att inom prov. funnos 1,9 mill. hästar, 9,6 mill. nötkreatur, 70 mill. får, 210,000 svin, 156,000 strutsar (mest nanduer). Ett stort antal hästar, nötkreatur och får af förädlade raser har införts, så att redan hälften af stammen består af förädlade djur. Af industriella anläggningar finnas ett hundratal qvarnar samt många stora slagterier, garfverier och brännerier. Jernvägarna hade 1892 en längd af 3,536 km. För bildningen är sörjdt genom flere hundra folkskolor, en högre läroanstalt i La Plata, 4 seminarier, en landtbruks- och veterinärskola i Santa Catalina samt ett par tekniska skolor. Provinsens hufvudstad är sedan 1882 La Plata. Inkomsterna uppgingo 1893 till 12,8 mill., utgifterna till 12,7 mill. pesos. Författningen är af 1889. Guvernören och vice-guvernören väljas för 3 är, senaten består af högst 50, deputeradekammaren af 100 ledamöter. — Provinsens historia sammanfaller med Argentinska republikens till 1853. B. sträfvade alltid efter företräde framför de andra provinserna och egde verkligen såsom innehafvare af republikens enda sjöhamn och såsom den förmögnaste och folkrikaste provinsen alltid öfvervigt; den var hufvudsakligen säte för det centralistiska partiet. Sedan den 1853 efter Rosas fall konstituerat sig som sjelfständig stat med egen president och särskild författning och förvaltning, erkändes den af Brasilien och Förenta staterna m. fl. utan vilkor, af England och Chile endast med vilkor att den åter ingick i Argentinska konfederationen. De förhandlingar, som fördes på grund af ett i början af 1855 mellan B. och de konfedererade staterna slutet fördrag for åstadkommande af en närmare förening, afbrötos, då i Dec. s. å. argentinska flyktingar från Montevideo inföllo i B. för att med våld åvägabringa återföreningen. De dermed inledda fientligheterna slutade efter den för B. olyckliga träffningen vid Capeda d. 23 Okt. 1859 med att B. åter måste sluta sig till konfederationen. Ett senare upprorsförsök (1880) misslyckades. Provinsen måste afträda staden B. åt republikens regering som förbundshufvudstad och välja staden La Plata till sin särskilda hufvudstad. — 2. (Ciudad de Nuestra Señora de B.), 1862–82 hufvudstad i ofvannämnda provins, sedan 1882 hufvudstad i Argentinska republiken, omfattar ett stadsområde af 215 qvkm. Trots stadens namn (»god luft») är klimatet ingalunda bland de sundaste. Koleran och gula febern hafva uppträdt flere gånger ganska våldsamt; den förra bortryckte 1867–68 51,000 pers., den senare 1871 26,000. Staden är mycket regelbundet anlagd med qvadratiska qvarter och i allmänhet breda gator, af hvilka endast en mindre del är stensatt eller makadamiserad. Vid Plaza Mayo (förr Plaza Victoria) ligger regeringspalatset, ursprungligen bygdt af den svenske arkitekten E. Åberg (se denne) som posthus, men senare af honom tillbygdt för sitt nuvarande ändamål. Byggnaden, uppförd i pompös fransk renaissancestil, innehåller ämbetslokaler för presidenten och samtliga ministrarna; den del, som först uppfördes till posthus, upptages nu af inrikesministeriet. Vid torget ligga vidare katedralen med fasad af hvit marmor, en portik af 12 korintiska pelare och ett af nämnde Åberg uppfördt praktfullt grafkapell åt den argentinske nationalhjelten general San Martin, ärkebiskopliga palatset och kongressbyggnaden m. fl., på Plaza San Martin (förr Retiro) står general San Martins ryttarestaty. Af öfriga offentliga byggnader förtjena framhållas Casa Rosada (presidentens residens), universitetet med bibliotek och museum, myntet, generalposthuset, operahuset och börsen. Boningshusen äro i allmänhet oansenliga envåningsbyggnader; undantag göra de vid Calle Rivadavia, som, börjande vid stranden, delar staden i tvänne hälfter. Den skäres af Calle Florida, som har de präktigaste butiker, medan Calle San Martin är säte för penningaristokratien och bankerna. Folkmängden, som 1853 var endast 91,500 pers., uppgick vid folkräkningen d. 10 Maj 1895 till 665,243 pers., af hvilka endast 1/3 är född i Argentina, medan italienarna utgöra mer än 1/3. Invandringen har alltid varit mycket stark, emedan B. är landets förnämsta hamn, men har de senare åren varit betydligt mindre än vanligt (1893: 52,000). — 1887 funnos 1,244 fabriker, med 42,320 arbetare och ett produktionsvärde af 47,7 mill. pesos. Vigtigare är dock handeln, ehuru den nu genom affärskrisen minskats. 1889 uppgick införselns värde till 120,3, utförselns till 78,2 mill. pesos, 1891 till resp. 47 och 64,4 mill. pesos, d. v. s. 2/3 af hela republikens in- och utförsel. Grosshandeln går nästan helt och hållet genom engelska, franska och tyska firmor. Emedan vattnet vid stranden har ringa djup, voro djupgående fartyg tvungna att ankra på större afstånd från land. Man har derför fördjupat floden Riachuelos mynning s. om B., så att fartyg om 5,5 m. djupgående kunna använda densamma, och genom två 600 m. långa vågbrytare skapat en hamn. Derifrån går en rad bassänger norr ut, som bilda den nya hamnen. En bred kaj begränsar staden mot sjön, och från denna gå långa landningsbryggor ut till 4 m. djupt vatten. Direkta ångbåtslinier förena B. med Southampton, Liverpool, London, Bordeaux, Hamburg, Bremen, Antwerpen, Marseille, Genua och New York, och tre telegrafkablar med Europa. Sex jernvägslinier gå från B. inåt landet. — Jämte universitetet (3 fakulteter: juridisk, medicinsk och filosofisk) har B. ett stort antal lägre läroanstalter, bl. a. 3 nationalkollegier, 2 normalskolor, krigsskolor, teknisk skola, döfstumanstalt, museum, bibliotek, geografiskt sällskap m. m. Staden förvaltas af en »inténdente» (borgmästare) och 31 rådmän. Den erhåller sitt vattenbehof till 2/3 genom en storartad vattenledning från La Plata, till 1/3 från brunnar, cisterner eller vattenbärare.