Bufalini

*Bufalini, Maurizio, italiensk läkare, f. i Cesena d. 4 Juli 1787, blef med. doktor i Bologna och kallades 1813 till professor i medicinsk klinik derstädes. Följande året afgick han af politiska skäl, bosatte sig i sin födelsestad såsom praktiserande läkare och utsände derifrån sin bok Fondamenti di patofogia analitica (1819), hvilken framkallade en revolution inom den italienska medicinen. Han utnämndes 1831 till professor i praktisk medicin i Urbino och 1832 i Osimo samt kallades 1835 till professor i nämnda ämne i Florens; 1861 tog han afsked. Död d. 31 Mars 1875. B. inlade mycket betydande förtjenster om medicinens studium i Italien. »Med hela sin ungdoms, sin nationalitets och sitt snilles glöd stred han för den rationella riktningen inom medicinen; han var i Italien förkämpen för en samvetsgran semiotik och grundläggaren af den experimentella och positiva patologien» (Cantani). R. T–dt.