Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Butsch

Ämne: Svenska biskopar · Svenska präster, lärda och universitetsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 1374 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Butsch, Johan Albert, biskop, föddes i Borås d. 6 Febr. 1800, blef student i Upsala 1815, filos. doktor 1821 och teol. kandidat 1824. Sistnämnda år förordnades han till docent i teologiska prenotioner och kyrkohistoria, prestvigdes 1827, utnämndes 1830 till e. o. teologie adjunkt, aflade 1832 teologie licentiatexamen och blef s. å. andre teologie adjunkt. Sedan han flere gånger förestått olika professorsbefattningar, utnämndes han 1836 till kalseniansk professor (i teologiska prenotioner och kyrkohistoria). 1837 blef han biskop i Skara. 1849 förordnades han till ordförande i komitén för utarbetande af nya predikotexter, och 1852 blef han, likaledes såsom ordförande, ledamot i en komité för granskning af svenska kyrkans handbok och katekes. 1851 och 1855 var han uppförd på förslag till ärkebiskopsämbetet, men undanbad sig båda gångerna att komma i fråga vid utnämningen. Alla konung Oskar I:s barn bereddes af honom till sin första nattvardsgång. B. dog d. 2 Mars 1875. Han åtnjöt stort anseende såsom en ädel, samvetsgrann och från ensidighet fri personlighet och var, synnerligen i sin mannaålder, en verksam och noggrann stiftschef. Hans historisk-kontemplativa själsriktning, i förening med en viss ömtålighet i lynnet, gjorde, att han oangenämt berördes af de politiska och sociala stridsfrågorna för dagen, och derför vände sig hans blick med förkärlek mot det förflutna. När han andra gången undanbad sig ärkebiskopsstolen, skedde det med ett uttryck, hvarigenom han kännetecknade sig sjelf och sitt förhållande till det politiska lifvet: "Jag älskar lugnet och skuggan". -- Hans konservatism i kyrkliga frågor hindrade honom ej att, mer än mången, som bär namnet liberal, gifva rätt åt nyare åsigter, såvida de bjödo skäl för sig. Om han hälst undvek att offentligen gifva sitt bifall åt reformrörelserna på det kyrkliga området, skedde detta mindre derför att han ogillade ifrågasatta förändringar än af fruktan att rörelsen, en gång kommen i fart, skulle öfverskrida måttans gräns och bryta ned äfven det goda och riktiga i kyrkans lära och författning. -- Utom några akademiska disputationer på latin samt en och annan mindre afhandling utgaf han åtskilliga öfversättningar från tyskan (teologiska arbeten af Tholuck, Wiener, Lisco m. fl.).