Byfogde (D. Byfoged). 1. Titel på ett slags lägre statstjenstemän, som från början af 1400-talet och in på 1600-talet funnos i Sveriges städer. Troligen var byfogden ursprungligen endast ordförande i den underdomstol, hvilken satt ute på torget, eller ock kronans uppbördsman; men sedermera kom han att derjämte bestrida andra sysslor -- olika i olika städer --, i det han uppträdde än som stadens uppbördsman och exekutor, än som bisittare i rådhusrätten, än som fiskal m. m. Dessa tjenstemän valdes merendels af borgarena sjelfva, men fingo af konungen stadfästelse på sitt val. De böra ej förvexlas med de kongl. fogdarna, fogaterna. -- 2. Titel på vissa tjenstemän i Norges och Danmarks städer. Byfogdarnas verkningsområde är efter städernas olika storlek ganska olika. Merendels innefattas all civil myndighet i byfogdens person: han är nämligen stadens domare, polismästare, uppbördsman, notarius publicus, sekreterare, auktionskommissarie och skiftesförrättare, stundom äfven postmästare. I åtskilliga städer är byfogden derjämte domare (sorenskriver, herredsfoged, birkedommer) i närmaste landsdistrikt. I de ansenligaste städerna äro göromålen delade på flere händer, och byfogden har endast sina domare-åligganden, samt möjligtvis en eller annan af ofvannämnda befattningar. Byfogden är ensam domare, utom i saker, som å lif och ära gå, ty dervidlag deltager en nämnd (meddomsmänd) i domslutet. Dessa ämbetsmän tillsättas af konungen, på justitiedepartementets föredragning. Deras inkomster bestå i lön af staten (på några ställen bidrager äfven kommunen), sportler och kontorsbidrag. J. Th. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Byfogde
Ämne: Ämbets- och tjänstemannatitlar · Titlar och ämbeten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 1386–1387 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗