Byråkrati

Byråkrati (af Fr. bureau, skrifbord, ämbetsrum, och Grek. kratein, herska), ämbetsmannavälde, vare sig att detta är grundadt i administrationens beskaffenhet (såsom förhållandet är i stater med stark centralisation) eller vunnits i strid med lag och författning. Byråkratiens kännetecken anses vara: förvaltningens otillbörliga förmynderskap öfver statsmedlemmarnas görande och låtande; ämbetsmanna-klassens motstånd mot nödiga reformer på dess område; ämbetsmännens anspråk på höga löneförmåner, utan att dessa anspråk ega stöd i tidsförhållandena eller ökade göromål; deras likgiltighet för den offentliga meningen och hennes organ; rutinens upphöjande till den förnämsta egenskapen hos en tjensteman; mångskrifveri och alltför långsam beredning af ärendena; blind lydnad och underdånighet för dem, som innehafva makten, samt drygt eller sträft uppträdande mot allmänheten. -- Byråkratien hade sin glansperiod under 17:de och 18:de årh., då de flesta europeiska stater voro styrda efter envålds- och centralisationsprincipen. I en senare tid hafva pressens allt större inflytande, det parlamentariska lifvets utveckling, församlingsrättens allmännare tillämpning och förverkligandet af sjelfstyrelsesystemet i betydlig mån undergräft och kringskurit densamma. -- I Frankrike och Tyskland tages ordet byråkrati äfven i betydelsen af det på byråer grundade förvaltningssättet, enligt hvilket -- i motsats till det kollegiala systemet -- chefen i ett ämbetsverk ensam har beslutanderätt. B. F. O.