Cabanis [-bani's], Pierre Jean George, fransk läkare och filosof, f. 1757, d. 1808, blef genom madame Helvétius förtroligt bekant med den tidens utmärktasto filosofer i Frankrike, slöt sig med hänförelse till revolutionen 1789, blef under direktorium medlem af "de fem hundrades råd" och utnämndes af Napoleon till senator. På tjenstemannabanan avancerade han till professor i sundhetslära vid "Ecole centrale" i Paris och föreståndare för kliniken vid "Ecole de santé". Häris förnämsta arbete är Rapports da physique et du moral de l'homme (1802). Der säges bl. a., att hjernan har till uppgift att alstra tankar och smälta intrycken samt organiskt verkställa tankarnas afsöndring, liksom magen och tarmarna verkställa matsmältningen. Våra idéer äro endast resultat af sensationer; nerverna bilda grundvalen för våra intellektuella förmögenheter och moraliska karakter: "les nerfs, voilà tout l'homme" ("nerverna utgöra hela menniskan"). Sedermera modifierade C. sina åsigter och förklarade, att intelligensens princip (själen), till följd af sin icke-materiella natur, ej kan förintas genom materiens upplösning. Hans Oeuvres complètes utkommo 1823--25.
Nordisk familjebok · första upplagan
Cabanis
Ämne: Franska och tyska filosofer · Filosofer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 1492 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗