Maine de Biran

Maine de Biran [män dö bira'ng], Marie François Pierre Gonthier, fransk filosof, f. 1766, d. 1824, fördes, trots sitt inåtvända, skygga skaplynne, af omständigheterna in i det politiska lifvet, såsom medlem af De femhundrades råd 1797 samt deputerad 1812--16 och 1818--24. Han höll dervid en medelväg emellan ultrarojalisterna och de liberale. I Paris samlade han sedan 1814 omkring sig en krets af eklektiska filosofer, bl. a. Royer-Collard, V. Cousin, A. M. Ampère, Guizot, hvilka helsade honom såsom sin mästare i metafysiken. M:s tidigare skrifter visa honom beroende af 1700-talets sensualistiska tänkande. Men han bröt med detta genom de prisbelönta skrifterna Sur la décomposition de la pensée (1805), Sur la perception immédiate (1807) och Sur les rapports du physique et du moral de l'homme (1811). I Essai sur les fondements de la psychologie (1813, ofullbordad) åsyftade han att mera systematiskt framställa sin tankebyggnad. Till grund för denna lägger han den individuella energiens faktum l. viljan såsom det omedelbara innehållet i allt sjelfmedvetande. Han sätter menniskans uppgift i att genom egen kraft triumfera öfver den animaliska naturens impulser. Otillräckligheten af denna den fria viljans princip ledde till den reaktion att M. mot slutet af sin lefnad hängaf sig åt mystik och ansåg menniskans högsta goda vara att med förintande af sin vilja uppgå i gudomen. M:s Oeuvres philosophiques utgåfvos 1841 (i 4 bd) af V. Cousin, hans Oeuvres inédites i 3 bd 1859 af E. Naville, som äfven utgaf »M., sa vie et ses pensées» (2 bd, 1857).