Calomarde

Calomarde, Francisco Tadeo, grefve, spansk statsman, f. 1775 i Aragonien, blef först advokat, fick derefter anställning i justitieministeriet samt följde 1808 centraljuntan till Sevilla och Cadiz, men helsade likväl Ferdinand VII såsom absolut konung vid hans återkomst till Spanien. Derigenom kom han i stor ynnest hos denne och blef expeditionschef i kolonialministeriet. Snart (1816) förvisades han dock från Madrid, derför att han sålt ett biskopsstift i spanska Amerika. Vid konstitutionens återställande (1820) slöt han sig till de liberale, men betraktades af dem med misstroende. Sedan konstitutionen åter blifvit upphäfd, utnämndes han till justitieminister (1824) och utöfvade derefter i åtta år en nästan oinskränkt makt, som han använde på det mest frihetsfientliga sätt. Oaktadt han hårdt straffade hvarje misslyckadt carlistiskt uppror, sökte han ställa sig väl hos don Carlos. När Ferdinand VII 1832, efter ett häftigt giktanfall, ansågs för död, var C. den förste, som helsade don Carlos såsom konung. Sedermera, när Ferdinand tillfrisknat, förmådde han denne att utfärda ett dekret, hvarigenom den saliska lagen (arfsrätt till tronen endast på svärdssidan), hvilken förut upphäfts, åter fick gällande kraft. C., som utfört denna intrig i don Carlos' intresse, störtade derigenom sig sjelf. En tid derefter förklarade nämligen konungen, att han var medvetslös, när dekretet undertecknades, och C. förvisades från hofvet. För att undgå häktning flydde han 1832 till Frankrike, der han dog 1842.