Canterbury

Canterbury [kä'ntörböri]. 1. Stad i engelska grefskapet Kent, ö. om London, vid floden Stour. 20,962 innev. (1871). Det har allt sedan den normanniska eröfringen (1066) varit säte för engelska kyrkans primas, hvilken dock numera vanligen residerar i Lambethpalatset i London. Han kröner regenten, är rikets högste peer och har i årlig inkomst omkr. 20,000 p. st, (360,000 kr.). Den berömda katedralen i C., hvilken har formen af ett dubbelt kors, byggdes 1174--82 af William of Sens och utvidgades sedermera betydligt. Der finnas grafvårdar öfver den 1170 framför högaltaret mördade ärkebiskopen Thomas Becket, Svarta prinsen, Henrik IV m. fl. Handel med ull, säd och humle. -- C. blef, enligt sagan, anlagdt af Rudilibas omkr. 900 f. Kr. och kalladt Caerther l. Caerkent (Kents stad). Vid romarnas ankomst till England var det redan en betydande ort. Af dem blef det kalladt Durovernum. I senare hälften af 6:te årh. var det residens för de angelsachsiske konungarna af Kent. -- 2. Provins på den södra af Nya-Zeelands-öarna i Australien. Befolkningen, som 1872 uppgick till 49,513 personer, af hvilka endast 607 voro ättlingar af de ursprunglige innevånarna, lefver mest af boskapsskötsel, men äfven af jordbruk. Hufvudort: Christchurch.