Canth

Canth, Vilhelmina (Minna), född Johnsson, finsk författarinna, föddes d. 19 Nov. 1844 i Tammerfors. Tidigt utvecklad och begåfvad med rik intelligens, anslogs hon först af folkskolesaken samt blef, då seminariet i Jyväskylä 1863 inrättades, en af dess första elever. Men redan följande år förlofvade hon sig och gifte sig 1865 med sin lärare, lektorn J. F. Canth. I ett par af dennes tidningsföretag tog hon sina första steg på författarebanan med noveller och uppsatser i nykterhets- och qvinnofrågorna, för hvilka tiden då likväl ej ännu var mogen. Genom några representationer, som i Jyväskylä gåfvos af den finska teaterns medlemmar, väcktes hos henne lusten att beträda den dramatiska författarebanan, för hvilken hon senare visade sig ega så rika anlag. Men efter sin mans död (1879) nödgades hon för att lifnära sig och sina 7 barn i Kuopio börja samma slags handel, som hennes fader der idkat. Emellertid började hon snart, ehuru kommen till mognare år, ifrigt författa, och på både dramatikens och novellistikens område har hon frambragt flere framstående skapelser. Hennes första dramatiska arbete, det af sprittande qvickhet och dramatisk kraft utmärkta 5-aktsskådespelet Murtovarkaus (Inbrottsstölden) erhöll 1881 ett pris af Finska literatursällskapet, uppfördes 1882 på finska teatern och utkom i tryck 1883. Den af henne sjelf såsom ett »idylliskt sommarstycke» betecknade pjesen Roinilan talossa (På Roinila gård; prisbelönt af finska teatern, uppfördt 1883, tryckt 1885) företer liksom det första flere tekniska förtjenster och originelt skildrade allmogetyper. I dessa första arbeten spåras ännu ingen tendens. Men efter att hafva studerat Brandes’, Taines, Spencers, Mills och Buckles arbeten och påverkats af de realistiska tidsströmningarna, särskildt inom den norska literaturen, begynte fru C. skrifva i starkt tendensiös anda. De arbetande klassernas svåra belägenhet och qvinnans tillbakasatta ställning gåfvo henne ämnen till häftiga skildringar. Hennes 5-aktsstycke Työmiehen vaimo (1885; »Arbetarens hustru», uppfördt i Stockholm 1886; tryckt på svenska s. å.) framställer med stor dramatisk kraft hustruns värnlösa ställning vid sidan af en moraliskt förderfvad och försupen man, hvarjämte de högre klassernas hårdhet mot arbetarna skarpt klandras. Kovan onnen lapsia (Olyckans barn, 3 akter 1888), hvars uppförande efter några representationer förbjöds, framhåller samhällets försummade pligter mot proletärerna och den bland dessa rådande nöden såsom naturlig grund till socialistiska omstörtningsidéer. Efter några års hvila uppträdde fru C. med mindre tendensiösa stycken. Skådespelet Papin perhe (Prestens familj; 4 akter, 1891) är en mera objektivt hållen framställning af striden mellan de gamles konservatism och de unges nya syn på tingen. Senare har fru C. visat sig kunna helt och hållet frigöra sig från tendensen. I Sylvi (1893; både på finska och svenska) försöker hon, föranledd af en verklig tilldragelse, psykologiskt förklara huru en barnsligt lättsinnig ung hustru kan blifva sin mans mörderska. Anna Liisa (1895) är ett folkskådespel utan tendens, men med djupt allvarlig bakgrund och utvisar ett stort framsteg i konstnärligt hänseende. — Bland fru C:s berättande dikter märkas såsom de förnämsta Köyhää kansaa (Fattigt folk; 1886), en krasst realistisk »skildring ur arbetarnas lif» i en småstad, Hanna (1886) och Salakari (Blindskär, 1887, bägge öfversatta till svenska 1886–88, under den gemensamma titeln »Lifsbilder från finska hem») samt Agnes, skildrande händelser inom Finlands medelklass. »Agnes» jämte tre andra noveller utgåfvos, åtföljda af fru C:s sjeifbiografi, 1894 på svenska under titeln »Noveller». Fru C. deltog äfven i redigerandet af den frisinnade tidskriften »Vapaita aatteita» (Fria tankar; 1889–90). — Fru C. hör till vår tids utprägladt realistiska författare. Alla hennes arbeten utmärka sig genom en sund verldsåskådning och ett stort dramatiskt lif. Hennes svagheter röja sig i brist på konstnärlig smak, inre motivering och stämningsfull fantasi. Genom sin genialiska begåfning har hon intagit en hög plats bland Nordens författarinnor, på samma gång hon visat sig ega stor förmåga till utveckling. O. G.