Sida 24
Cannaceæ ...
Carlist-upproret och upproret på Cuba. I Mars 1879 nedlade han åter sitt ämbete, men återtog det i Dec. s. å. Han började dock snart häftigt angripas för sin reaktionära politik af Sagasta och Martinez Campos samt begärde afsked i Febr. 1881, då Sagasta bildade en liberal ministèr. C. invaldes af Madrid i cortes och var der ledare af oppositionen mot Sagasta såsom chef för det »konservativt-liberala partiet». Mot Posada de Herreras derpå följande kabinett, som uppställt allmän rösträtt på sitt program, uppträdde C. mycket kraftigt och blef efter dess fall åter premierminister d. 18 Jan. 1884, dervid förklarande sitt mål vara att bevara ordning och frihet samt befästa monarkien. Han erhöll efter cortes’ upplösning majoritet för sig i den nyvalda representationen. Efter Alfons’ död afgick han och efterträddes d. 26 Nov. 1885 af Sagasta, men valdes i stället till president i deputeradekammaren. Hans bestämda afvisande af förslaget om allmän rösträtt och hans anspråksfulla uppträdande, som skaffade honom fiender äfven inom hofvet, hindrade länge hans försök att åter komma in i regeringen. Men då Sagasta afgick i Juli 1890 kallade regentinnan C. åter till chef för ministèren, och han förhjelpte nu den af honom förut bekämpade allmänna rösträtten till seger, i hopp om att derigenom förstärka det konservativt-klerikala elementet, samt genomdref Spaniens öfvergång till skyddstullsystemet. Till följd af oenighet inom sitt eget parti, måste C. i Dec. 1892 lemna plats för ett kabinett Sagasta, men kallades d. 24 Mars 1895 å nyo till konseljpresident. Den svåraste uppgift, som nu föreligger honom, är bekämpandet af upproret på Cuba. C. är en af sitt lands störste vältalare och åtnjuter anseende äfven som lärd. Han har författat flere större historiska arbeten, såsom Historia del dominio austriaco en España (1869) och Estudios del reinado de Felipe IV (3 bd, 1888–-90), samt är sedan 1867 medlem af Spanska akademien och sedan 1882 direktor för historiska akademien i Madrid. Under hans ledning började 1890 utgifvas en af flere författare utarbetad samling monografier under titeln »Historia general de España». J. Fr. N.
*Canrobert, François Certain (ej de Canrobert), valdes 1879 och 1885 till senator samt afled d. 28 Jan. 1895. Jfr L. Martin: »Le Maréchal Canrobert» (1895).
Canso (Gut of C., »C:s tarm»), ett 34 km. långt, på smalaste stället endast 1,6 km. bredt sund, som skiljer ön Cape Breton från Nova Scotia och förenar Chedabucto bai med S:t Georgsviken och S:t Lawrenceviken.
Cantabria, Lat. Se Kantabrien.
*Cantal, franskt depart., har enl. krigsministeriets beräkning en areal af 5,775 qvkm., med 239,600 innev. 1891 (minskning på 50 år af 17,800 pers.). Ladugårdsskötsel, särskildt mjölkhushållning, är hufvadnäring; sädesproduktionen är otillräcklig för befolkningens behof. Depart. är indeladt i 4 arrondissement: Aurillac, S:t Flour, Mauriac och Murat.
Cantani, Arnoldo, tysk-italiensk läkare, f. i Böhmen 1837, blef med. doktor i Prag 1860, kallades 1864 till e. o. professor i farmakologi och toxikologi i Pavia samt 1867 till öfverläkare vid Ospedale maggiore i Milano. Året derpå utnämndes han till professor i medicinsk klinik i Neapel, der han dog 1893. C. inlade stora förtjenster om införandet af den tyska medicinen i Italien och utgaf en mängd större och mindre arbeten inom olika områden af sin vetenskap. R. T–dt.
*Canterbury. 1. Stad i England, bildar sedan 1888 eget grefekap (16 qvkm) och hade 23,062 innev. 1891. — 2. Provins på Nya Zeeland. Areal 36,364 qvkm., med 128,392 innev. (1891).
Canterbury [ka'ntörbärri], Thomas of. Se Becket.
Canterbury tales [ka'ntörbärri tels], en serie berättelser af G. Chaucer (se denne).
Canth, Vilhelmina (Minna), född Johnsson, finsk författarinna, föddes d. 19 Nov. 1844 i Tammerfors. Tidigt utvecklad och begåfvad med rik intelligens, anslogs hon först af folkskolesaken samt blef, då seminariet i Jyväskylä 1863 inrättades, en af dess första elever. Men redan följande år förlofvade hon sig och gifte sig 1865 med sin lärare, lektorn J. F. Canth. I ett par af dennes tidningsföretag tog hon sina första steg på författarebanan med noveller och uppsatser i nykterhets- och qvinnofrågorna, för hvilka tiden då likväl ej ännu var mogen. Genom några representationer, som i Jyväskylä gåfvos af den finska teaterns medlemmar, väcktes hos henne lusten att beträda den dramatiska författarebanan, för hvilken hon senare visade sig ega så rika anlag. Men efter sin mans död (1879) nödgades hon för att lifnära sig och sina 7 barn i Kuopio börja samma slags handel, som hennes fader der idkat. Emellertid började hon snart, ehuru kommen till mognare år, ifrigt författa, och på både dramatikens och novellistikens område har hon frambragt flere framstående skapelser. Hennes första dramatiska arbete, det af sprittande qvickhet och dramatisk kraft utmärkta 5-aktsskådespelet Murtovarkaus (Inbrottsstölden) erhöll 1881 ett pris af Finska literatursällskapet, uppfördes 1882 på finska teatern och utkom i tryck 1883. Den af henne sjelf såsom ett »idylliskt sommarstycke» betecknade pjesen Roinilan talossa (På Roinila gård; prisbelönt af finska teatern, uppfördt 1883, tryckt 1885) företer liksom det första flere tekniska förtjenster och originelt skildrade allmogetyper. I dessa första arbeten spåras ännu ingen tendens. Men efter att hafva studerat Brandes’, Taines, Spencers, Mills och Buckles arbeten och påverkats af de realistiska tidsströmningarna, särskildt inom den norska literaturen, begynte fru C. skrifva i starkt tendensiös anda. De arbetande klassernas svåra belägenhet och qvinnans tillbakasatta ställning gåfvo henne ämnen till häftiga skildringar. Hennes 5-aktsstycke Työmiehen vaimo (1885; »Arbetarens hustru», uppfördt i Stockholm 1886; tryckt på svenska s. å.) framställer med stor dramatisk kraft hustruns värnlösa ställning vid sidan af en moraliskt förderfvad och försupen man, hvarjämte de högre klassernas hårdhet mot arbetarna skarpt klandras. Kovan onnen lapsia (Olyckans barn, 3 akter 1888), hvars uppförande efter några representationer förbjöds, framhåller samhällets försummade pligter mot proletärerna och den bland dessa rådande nöden såsom naturlig
Källa: Project Runeberg ·
