Sida 328
Emetica ...
*Emetica hafva f. n. ringa användning. Om man vid förgiftning el. d. önskar tömma magsäcken, sker detta vanligen med hjelp af en från munnen i magen nedförd slang (magpump se d. o.). Ett värdefullt kräkmedel, då magpump ej finnes eller ej kan brukas, är apomorfinet (se d. o. Suppl.). 5–10 mg. deraf i vattenlösning, insprutade under huden (med morfinspruta), framkalla på 10–15 minuter kräkning. Af de gamla kräkmedeln äro kopparvitriol och kanske äfven »kräksalt» att föredraga framför kräkrotpreparat, som vanligen först efter långvarigt illamående medföra kräkning. C. G. S.
*Emetin. Enligt senaste undersökningar (af Kunz-Krause) är emetinets formel C30 H4 O N2 O5.
Emin, Feodor. Se Ryska literaturen, sp. 137.
Emin Pasja. Se Schnitzer, E. (äfven i Suppl.).
*Emislöf, socken. 2,834 har. 987 innev. (1895). Annex till Östra Broby.
Emma, Adelaide E. Vilhelmina Teresia, regentinna af Nederländerna, dotter af prins Georg Viktor af Waldeck och hans gemål Helena af Nassau, föddes i Arolsen d. 2 Aug. 1858 och förmäldes i nämnda stad d. 7 Jan. 1879 med den 62-årige konung Vilhelm III af Nederländerna, hvilken hon d. 31 Aug. 1880 skänkte en dotter. Den 20 Nov. 1890 förordnades hon till regentinna, och efter sin gemåls död, d. 23 s. m., har hon förestått styrelsen under sin dotters, drottning Vilhelminas, minderårighet. Enkedrottning Emma är systerdotter till drottning Sofia af Sverige och Norge.
Emmenagoga (af Grek. emmenia, månadsrening, och agein, drifva), medel att framkalla upphörd eller felande menstruation. Se Menstruation, sp. 1372.
*Emmeram dog, enligt Büdinger, 715 eller 716. E., hvars episkopat i Poitiers ej bekräftas af urkunderna, hade till uppgift mindre att predika kristendomen än att bringa landet i kyrkligt beroende af frankiska riket.
Emmeran, Eusebius, psevdonym. Se G. F. Daumer.
Emmery-medaljen [-merī], en medalj, som utdelas af Patriotiska sällskapet såsom belöning, ursprungligen till främjande af handel och sjöfart, numera i regeln åt sjömän för långvarig trogen tjenst. Medaljen, af 11:te storleken, graverad af G. Ljungberger, slagen första gången 1781, präglades i början för medel, som dåv. svenske konsuln i Dunkerque François Frédéric Emmery 1779–1786 donerade Patriotiska sällskapet (300 livres årligen). S. J–n.
*Emm-ån (Em-ån), östra Smålands största vattendrag, tager sin början på omkr. 320 m. höjd på gränsen mellan Almesåkra och Nässjö socknar i Jönköpings län med en liten bäck, som genom kärr- och skogstrakter banar sig väg söderut till Storsjön (285 m.) vid Grimstorps station på Södra stambanan, går derefter med sydöstlig riktning genom Sandsjö socken till Uppsjön, upptager längre ned fr. h. Vallsjöns (229 m.) korta afloppså, vänder sig vid Lannaskede brunn mot n. ö. till sjön Tjurken (194 m.), sedan hon söder ifrån upptagit Linnö-ån l. Kropp-ån. Vattendraget antager sedan östlig hufvudriktning, passerar sjöarna Flögen (Näsbysjön, 184 m.), Norra sjön och Grumlan, derefter en bergig skogsbygd, der det bildar flere fall, bl. a. det sällsynt vackra Sjunnefallet i Skede socken. I Alseda, på 143 m. höjd, upptager ån fr. v. ett från n. v. kommande betydligt vattendrag, Skedeån, som har sina källor dels n. om Eksjö, dels s. om Nässjö station och utgör aflopp för Gisshultssjön, Nömmen, S. och N. Vixen samt Ingarpoch Bodasjön och går genom sjön Solgen, som äfven upptager Vrångens aflopp från s. ö. Med östligt lopp går det förenade vattendraget förbi Klefva bruk in i Kalmar län, upptager nära Järeda kyrka afloppet från sjöarna Mycklaflon och Bellen från n. v. samt i Målilla socken tillflöden från Kulingen (Silfverån från Ydre härad och Brusan l. Häslebyån från Brusaholmstrakten) norr ifrån och från sjöarna Värnen, Säljen, Hjorten och Flaten m. fl. (Gårdvedaån) vester ifrån. E. får der sydöstlig riktning genom en bred odlad dalgång, genomströmmar sjön Ryningen (83,5 m.) och faller slutligen ut i Östersjön mellan Påskalla-vik och Mönsterås vid det vackra Ems säteri. Ån, hvars längd från de aflägsnaste källorna är omkr. 220 km., drifver med sina många forsar och fall en mängd bruk, qvarnar och sågverk.
Empâtement [angpatöma'ng], Fr. (Ital. impasto). Se Impastera.
Emphysema infectiosum, veterinärv. Se Mjeltbrands-emfysem.
Empirestil [anspir-; af Fr. empire, kejsaredöme], konsth. Den hänförelse för antiken och det intresse för dess studium, som herskade vid midten af 1700-talet, gåfvo efter hand uppslag till en förändrad smakriktning på konstens alla områden, dock mest i ögonen fallande inom arkitekturen och konstslöjden. Förberedd genom teoretiker och samlare (Caylus, Laugier, Winckelmann, dennes fortsättare Seroux d'Agincourt, Hamilton, och, i Sverige, Ehrensvärd m. fl.), gör den sig ungefär samtidigt gällande i de flesta af Europas land och har med ett gemensamt namn blifvit kallad nyklassicism. — Den grundar sig dels på en reaktion mot den närmast föregående periodens förkonstling (såsom sådan yttrar den sig i fordran på natursanning), dels på en ny och sjelfständig, direkt granskning af det antika konstarfvet, specielt det grekiska: templen i Athen och Pestum, lemningarna af det 1748 upptäckta Pompeji, de antika vaserna o. s. v., der man ansåg sig finna ofvannämnda fordran uppfylld. De från renaissancen utgående riktningarna hade väl ursprungligen uppställt samma fordran, men utgått från studiet af den romerska forntidens verk; de hade sedermera arbetat vidare väsentligen på grundvalen af de genom renaissancens teoretiker, en Alberti, en Serlio, men framförallt Palladio, sammanställda reglerna. — En öfvergång från den ännu på renaissancen grundade rococostilen till nyklassicismen bildar den gratiösa dekorationsstil, som man vanligen plägar kalla Style Louis XVI eller, från svensk synpunkt tidigare, Gustaviansk stil (T. zopf). Men derpå följer en strängare riktning, som med större allvar och tyngd söker lämpa den antika konstens former för de moderna behofven. Arkitekturen upptager de grekiska templens kolonnader och gafvelprydda förhallar. Såsom exempel härpå må nämnas Madeleine-kyrkan i Paris och det af
Källa: Project Runeberg ·
