Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla

Originalsida 308
Originalsida 308
Originalsida 308
Originalsida 309
308–309

Sida 308

Eksjö ...

var 3,592,700 kr, deraf 545,700 kr. för jordbruksfastighet. Den för stads- och landsförsamlingen gemensamma kyrkan ombyggdes under senare hälften af 1880-talet. Staden har jämväl en folkbank. 1894 hade staden 98 handtverkare, med 132 arbetare, 5 fabriker, med 22 arbetare och ett tillverkningsvärde af 79,000 kr, samt 49 handlande, med 58 bitiäden. Till riksdagens Andra kammare väljer E. tillsammans med Vestervik. Å Nannylund utanför staden finnes sedan 1883 en för de småländska länen gemensam vårdanstalt för sinnesslöa barn, kallad »Smålands idiothem». Skåden är säte för chefsämbetena för Smålands husarregemente, Kalmar regemente och Smålands grenadierkår.

*Eksjö, socken. 10,606 har. 1,381 innev. (1895).

*Ekskog. Jfr k. förordn. d. 26 Jan. 1894 ang. hushålln. med de allmänna skogarna i riket.

*Eksta, socken. 4,534 har. 606 innev. (1895).

*Ekstas, psyk., hänryckning, ett tillstånd af hänförelse, hvarunder man förlorar minnet af sitt föregående och tycker sig försatt i en ny tillvaro, hvarunder man förmenats blifva delaktig af högre uppenbarelser. Så trodde grekerna i forntiden, att Pythia, det delfiska oraklets prestinna, under en ekstas, som hos henne sades framkallas genom ur jordens inre kommande bedöfvande ångor, skådade framtiden. De neoplatonske filosoferna antogo, att man genom försjunkande i betraktelser af den gudomliga enheten under ekstas rent af kunde förlora sin individualitet och uppgå i Gud, ehuru här på jorden endast momentant. Swedenborg trodde sig på likartadt sätt »hänföras af anden» och derunder, i ett mellantillstånd mellan sömn och vaket tillstånd, mottaga gudomliga uppenbarelser. — Enligt den nutida psykologien äro de tillstånd, som af äldre mystiker kallats ekstas, väsentligen att fatta såsom avtohypnos (se Hypnotism) och de förmenta uppenbarelserna suggestioner eller minnen och fantasier, som hafva sitt upphof i personens vakna erfarenhet, men som under det halft eller helt hypnotiska tillståndet erhålla liflig och konkret gestalt samt fattas såsom en objektiv verklighet, liksom bilderna i den normala drömmen. S–e.

*Ekström, F. A. blef 1883 öfverintendent.

Ekström, Karl Otto, skriftställare, känd under signaturen Gubben Noach, född d. 8 April 1836 i Helsingland, död i Stockholm d. 25 April 1886, förestod under några år länsmanstjensten i Skogs socken och verkade sedermera som tidningsman. Han skref i kalendrar o. d. förnämligast skildringar ur det norrländska folklifvet, i synnerhet skogsoch jägarelifvet, samt utgaf i bokform Skizzer af Gubben Noach (1862), Vandringar i Helsingland (1871) och Skogvaktarens berättelser (3 hftn, 1873–84). På scenen fick han upp sitt folklustspel I Helsingland.

Ekström, Per, landskapsmålare, f. på Öland 1844, var elev vid konstakademien 1866–71 och hade såsom sådan lyckan att få sin tafla Höstlandskap i aftonstämning (nu på Ulriksdal) inköpt af konung Karl XV, som derjämte gaf honom ett understöd af 400 kr. Efter att 1875 hafva vunnit kungl. medaljen reste E. 1876 till Paris. I Frankrike tillbragte han öfver 12 år, merendels bosatt på landsbygden, särskildt flere år i byn Caroles i La Manche. E, som redan från början visat sig som en konstnär med utpräglad personlig syn på och uppfattning af naturen, rönte nu inflytande af de med honom sjelf beslägtade franske landskapsmålarna, i synnerhet Corot, men hans eget konstnärsgry var betydande nog för att bevara sin sjelfständighet. Som en sann friluftsmålare arbetade E. under bar himmel sommar och vinter. Det dröjde flere år, innan hans originella och starkt personliga konst slog igenom i Sverige. Detta skedde genom de taflor han hemsände till Konstnärsförbundets utställningar, och bland hvilka märkes Aftonstämning (1885). På verldsutställningen i Paris 1889 vann han en medalj och bosatte sig derefter i hemlandet, hvarest hans konstnärsanseende nu är allmänt erkändt. Han är representerad i Nationalmuseum af Ölandsbilden Solglitter på hafvet (1891), i Göteborgs museum af Sol och snö samt i Kristiania nationalgalleri af Afton (1889). E. är en af vägbrytarna i Sverige för det nu derstädes lifligt blomstrande moderna landskapsmåleri, som utgått från Frankrike (Corot, Rousseau, Daubigny m. fl.), och som utmärker sig för ett ytterst känsligt öga och öra för naturens lif i alla dess skiftande dagrar och toner. E. söker i likhet med de nämnde och liknande målarna att, med varm pietet för de rent objektiva dragen i naturens fysionomi, återgifva den mångfald af lyriska stämningar, som ett för naturens inre lif öppet sinne halft omedvetet inlägger i de vexlande naturföreteelserna. Sjelf son af ett slättland, skildrar han med förkärlek slättlandskapets (särskildt Ölands) enkla och storslagna skönhet, de gränslöst vida ytorna af land och haf med deras stort skurna linier, deras frihet och öppenhet, deras ensamhet och tysta vemod. Som målare af solljuset är E. synnerligen djerf och lycklig. J. K–e.

Ektoparasit (af Grek. ektos, utanför), bot., är en sådan parasit (t. ex. mjöldaggsvampen), som håller till på sjelfva ytan af ett annat lefvande väsende. G. A.

Ektrotisk metod (af Grek. ek, ur, och troein, sticka), med. Se Koppor.

Ekzonen, geol., de lager i södra och mellersta Sveriges torfmossar, som bildades, då eken var det rådande trädslaget, och som derför vanligen äro rika på lemningar af nämnda träd. Den följer näst efter tall- l. furuzonen och öfverlagras i Skåne af alzonen, längre norrut af granzonen. A. G. N.

Ekållon, med. farmak. Se Ek, sp. 290.

Elaeolit (af Grek. elaion, olja, och lithos, sten). Se Nefelit.

Elaeopten, kem. Se Eleopten.

Elaeosaccharum (af Grek. elaion, olja, och sakcharon, socker), oljesocker. Se Glycerin, Kanelolja och Oljor.

Elaidinsyra, kem. Se Oljesyra.

*Elam (Assyr. Elamtu, Grek. Elymais), landet »framför», östlandet, var det semitiska namnet på landet ö. om nedre Tigris, n. om Persiska viken, inberäknadt de denna slätt i n. och ö. omgifvande berglanden, hvilka bildade de egentligen elamitiska kärnprovinserna. Urbefolkningen och ännu på Alexander den stores tid hufvudmassan af befolkningen i E. och hela Mesopotamien var ett kusjitiskt folk, med mörkbrun till svart hudfärg, svarta ögon och svart hår samt kraftig och vacker växt

Källa: Project Runeberg ·