Sida 692
Kongostaten ...
kafferfolk bo, som man förmodar, rester af en ursprunglig befolkning, de dvärglika batua (vua-tua), vid K:s biflod Lomami och Sankurus biflod Lubilasj, och acka (se d. o. Suppl.). Befolkningens storlek beräknas olika, från 14 till 30 mill. Antalet européer i Jan. 1896 var 1,325, af hvilka 839 voro belger, 79 svenskar och norrmän. Missionen arbetar på öfver 100 olika ställen. Vid nedre K. upprättades 1888 ett katolskt apostoliskt vikariat. Af protestantiska missionssällskap, hvilka 1896 hade omkr. 230 europeiska missionärer på 56 stationer, utveckla i synnerhet de engelska (med 10 stationer) och amerikanske baptisterna (med 14) en liflig verksamhet; de hafva kraftigt deltagit i landets undersökning, hvarvid deras ångbåtar gjort goda tjenster. Jämte dem arbeta den engelska balolomissionen, den amerikanska biskop Taylors mission, The international missionary alliance och Svenska missionsförbundet. Det sistnämnda, som började sin verksamhet vid Kongo 1881 — näst de engelske baptisterna det äldsta af de nu i K. verkande protestantiska missionssällskapen — hade nyåret 1897 5 stationer (Mukimbungu, Kibunzi, Diadia, Nganda, alla i Kataraktdistriktet, och Londe i distr. Matadi) med 19 utstationer, 22 svenska missionärer (deraf 10 qvinnor) och 44 infödda, 621 församlingsmedlemmar och 38 skolor, med 1,190 skolbarn (deraf 48 söndagsskolbarn). Det åtminstone vid nedre Kongo gängse handelsoch missionsspråket från Banana till Stanley Pool, på ömse sidor om floden, är (ki-)fioti, derför äfven kalladt Kongospråket. Den i Svenska missionsförbundets tjenst verkande Nils Westlind (d. 1895) författade »Grammatikaliska anmärkningar öfver Kongospråket sådant det talas i mellersta delen af den nedre Kongodalen» (Mukimbungu, 1888) samt öfversatte till samma språk Johannes' evangelium (Kristinehamn 1885), Bibliska berättelser (1891), hela Nya testamentet (s. å., ny uppl. 1898) samt utarbetade en läsebok (Sthlm 1887). Andra svenska missionärer hafva skrifvit bl. a. en ABC-bok (1893), en sångbok (1896), som antagits till bruk af alla missionssällskapen vid nedre Kongo, och utgifva sedan 1892 en tidskrift, »Minsamu miayenge» (Fridsbudbäraren), som nu utgår i 750 exemplar, erhåller bidrag af infödingar och européer och innehåller en religiös afdelning, uppsatser i geografi, naturlära och helsovård äfvensom nyheter från in- och utlandet.
Samfärdsel, handel. Enär Kongo upphör att vara trafikabel vid Stanley Pool, har det i Belgien bildade »Compagnie du chemin de fer du Congo» börjat anlägga en omkr. 400 km. lång jernväg från Matadi nedanför Jellalafallen till Naolo vid Stanley Pool (i April 1897 voro 270 km. fullbordade). Men intet land i Afrika eger så stor rikedom på vattenvägar som Kongolandet, sammanlagdt öfver 13,000 km. Utförseln utgjorde 1896 något öfver 15 mill; hufvudartiklarna äro elfenben, kautsjuk, palmkärnor, palmolja och kaffe. Införseln värderades s. å. till något öfver 16 mill. frcs, hvaraf 10,2 mill. frcs från Belgien. Kongo-staten är ännu en ren handelskoloni, som stöder sig på negrernas fria produktion, och flere europeiska handelshus arbeta derstädes. Importtullar infördes 1892, exporttullarna äro små. Handel och sjöfart äro fria, men frihandelsområdet omfattar äfven delar af Franska Kongo, de portugisiska besittningarna till Rio Loja och till vattenskillnaden mellan K. och Kuango samt hela Öst-Afrika från Sambesis mynning till 5° n. br. Hamnarna Borna och Banana besöktes 1895 af 571 fartyg, om 253,000 tons. Trafiken mellan Europa och Kongomynningen ombesörjes af flere ångbåtslinier. Kongostaten ingick 1895 i verldspostföreningen. Det franska myntsystemet med guldmyntfot är värdemätare. De första mynten slogos 1887, och 1896-infördes pappersmynt. Metersystemet följes vid och i närheten af européernas stationer, men i allmänhet hvilar varuomsättningen på byte mot prydnader och nyttigheter, hvarvid kaurisnäckor, fabriksalster af hvarjehanda slag, kolanötter etc. representera pengar.
Författning och förvaltning. Kongostaten bildades enligt beslut af Kongokonferensen d. 26 Febr. 1885, ställdes under Leopold II:s suveränitet i personalunion med Belgien och förklarades för alltid neutral. Leopold II, som för landets undersökning och förvaltning redan utgifvit många millioner, öfverflyttade genom testamente af d. 2 Aug. 1889 sina rättigheter efter sin död på Belgien, hvilket, genom konvention mellan båda staterna af d. 3 Juli 1890 och genom en kodicill till nämnda testamente af d. 21 Juli s. å., som fastställde statsområdets oförytterlighet, tillförsäkrades rätt att efter en tid af tio år annektera Kongostaten med alla suveränitetsrättigheter. Centralregeringen, i Bruxelles, ledes af en statssekreterare och är fördelad på tre departement: utrikes-, finans- och inrikesdepartementet (hvart och ett under en generalsekreterare), hvartill komma en generalskattmästare och, sedan 1896, en kontrolldirektör. I Bruxelles residerar ock Höga rådet (17 medl.), som på en gång är konsultativ myndighet samt kassationsdomstol och appellationsdomstol i mål rörande minst 25,000 frcs. Lokalregeringen, hittills i Borna, skall förläggas till Léopoldsville och består af en generalguvernör, biträdd af en stab af tjenstemän, samt distriktskommissarier, en i hvart och ett af de 14 distrikt l. provinser, hvari staten f. n. är indelad: Bananar Boma, Matadi, Kataraktdistriktet, Stanley Pool, Kuangooriental, Lualaba-Kassai, Eqvatorsdibtriktetr Leopold II:s sjö, Bangala, Ubangi, Uëlle, Stanley Falls och Aruvimi. Vigtigast bland de 115 stationerna äro: Banana, Boma, Matadi, Lukungu, Léopoldville, Coquilhatville, Nouvelle-Anvers, Stanley Falls, Luluabourg, Ponthierville, Albertville, Njangve och Lusambo. — Staten behöfver ännu stora tillskott till sina förvaltningskostnader, enär inkomsterna icke på långt när räcka till, hvilket beror på frånvaron af plantageodling. Budgeten för 1897 upptog inkomsterna till 9,369,300 och utgifterna till 10,141,871 frcs. Till de förra höra bidrag af 1 mill. frcs (årligen) af konungen, förskott af Belgien, d. 3 Juli 1890 beviljadt för 10 år med 2 mill. frcs årligen, tullar (2 mill.) samt landförsäljningar, arrenden och skatter m. m. Af utgifterna kräfde 1896 militären ensamt 4,8 mill. frcs; den lokala förvaltningen kostade omkr. 1 mill, allmänna arbeten 615,000, marinen 528,000, centralförvaltningen i Europa 231,000 frcs o. s. v. Krissstyrkan bestod 1896 af omkr. 12,000 man (8,000 utskrifne och 4,000 värfvade), fördelade
Källa: Project Runeberg ·
