Sida 691
Kollision ...
till Indiska hafvet, som derefter skulle vara östgräns söderut till Sambesis mynning. Södra gränsen skulle gå uppför Sambesi till Sjires mynning, derefter följa vattenskillnaden mellan denna och Koanza å ena sidan samt Kongo å den andra och derefter följa Löje från dess källa till mynningen, hvarefter Atlantiska hafvet blir vestlig gräns mot n. till 2° 30'. Det så begränsade området förklarades neutralt, och slafhandel inom detsamma förbjöds alldeles. Likaså skulle ingen af de makter, som utöfvade suveränitetsrättigheter inom detta område, få förläna monopol eller privilegier. Med afseende på de afgifter, som komme att erläggas, bestämdes, att endast sådana skulle medgifvas, som hade karakteren af ersättning, såsom hamn- och lastafgifter, till bestridande eller underhåll af fyrar och bakar o. d. Dock har man sedan Maj 1893 tillåtit Kongostaten att upptaga införseltullar, sedan den redan från början upptagit en ringa afgift å exporterade varor. En af de vigtigaste följderna af konferensen var erkännandet och gränsbestämningen af den då tillskapade Kongostaten.
Kongorödt, kem. Se Naftalinfärgämne.
Kong Oskar II:s land. Se Grahams land. Suppl.
Kongospråket. Se Kongostaten. Suppl.
Kongostaten (Fr. État indépendant du Congo). Den i art. Kongo (sp. 1166) nämnda, 1876 bildade »Internationella afrikanska associationen» med konung Leopold II som president hade till arbetsfält Öst-Alrika från kusten till de stora sjöarna. Men sedan Stanley d. 12 Aug. 1877 framkommit till Atlanten samt afslöjat Kongonodens lopp och dess ofantliga bäckens rikedomar, syntes detta område lämpligare såsom operationsfält, hvarför Leopold II d. 25 Nov. 1878 i Bruxelles bildade »Comité d'études du Haut-Congo», som började besittningstagandet af Kongoområdet (se Stanley sp. 364). Stanley anlade stationen Vivi i Aug. 1879, och denna följdes af närmare ett 30-tal stationer mellan Kongomynningen och Stanley-fallen (Dec. 1883) samt i Kuilu-Niadi-området, och en mängd fördrag afslöts med negerhöfdingar, som afträdde sina höghetsrättigheter öfver ofantliga områden. 1882 antog komitén namnet »Association internationale du Congo». Dess flagga (blå duk med en gul stjerna) erkändes af Nord-Amerikas Förenta stater och de europeiska makterna (af Sverige-Norge d. 10 Febr. 1885). Representanter för dessa makter samlades i Berlin 1884 till den s. k. Kongokonferensen (se d. o. Suppl.), som reglerade den nya fristatens internationella förhållanden äfvensom andra angelägenheter rörande Afrika.
Gränser och naturbeskaffenhet. Genom fördrag med Tyskland, Frankrike, Belgien, England och Portugal hafva gränserna bestämts. Kongostaten gränsar i n. till portugisiska enklaven Kabinda (gränsen fastställdes d. 25 Maj 1891) och Franska Kongo (gränsen följer floden Tsjiloango till dess nordligaste källa, vattenskillnaden mellan Niadi-Kuilu och Kongo till Manjangas meridian, derefter en icke naturlig gränslinie till Kongo, denna flod uppåt samt — sedan d. 14 Aug. 1894 — dess biflod Ubangi till föreningen af Mbomu och Uële, vidare Mbomu till dess källa och slutligen en rak linie till vattenskillnaden mellan Kongo- och Nilbäckenet, derefter vattenskillnadens kamm till 30° ö. lgd, denna längdgrad till 5° 30' n. br. samt denna senare linie till Nilen), i ö till Britiska Öst-Afrika, Tyska Öst-Afrika och Tanganjika-sjön, i s. till britiska Central-Afrika och portugisiska Vest-Afrika (gränsen bestämd d. 25 Maj 1889, då Muata-Janvos rike l. Lundariket, som förut låg mellan portugis. Angola och Kongostaten, delades mellan båda). Det stora området, som beräknas hafva en areal af omkr. 2,252,800 qvkm., är trots en mängd forskningsresor, af Livingstone, Stanley, Wissmann, Wolf, v. François m. fl., ännu föga bekant. Det sönderfaller i tre naturligt begränsade afdelningar: det omkr. 2,2 mill. qvkm. stora området kring öfre Kongo, det omkr. 12,500 qvkm. stora området kring nedre K. samt den mellan båda liggande. 400 km. breda bergiga zonen kring fallen. Det synes vara ett i allmänhet jämnt, endast af enstaka, föga höga bergssträckningar genomdraget land, som nästan uteslutande tillhör Kongos flodområde (endast i ö. tillhör en del Nilens flodområde). Klimatet fördragas ej gerna af européer till följd af dess hetta och fuktighet. I det inre försvinner mer och mer skillnaden mellan regntid och torr årstid; vid eqvatorn regnar det oregelbundet året om. I de södra trakterna, särskildt i Katangaområdet, öfverstiger temperaturen icke 34° och faller icke sällan till 5°. Om växt- och djurverld se Afrika. Suppl. Om jordens fruktbarhet äro meningarna mycket delade. Den vidt utbredda lateritjorden egnar sig visserligen föga för jordbruk, men det skog- och vattenrika området vid nedre K. är mycket bördigt och lämpligt i synnerhet för kaffe-, tobaks- och kakaokultur, medan i savannområdet kring öfre K., Stanley Falls, öfre Uëlle och Aruvimi boskapsskötsel visat sig fördelaktig. Alluvialjorden och det djupa humuslagret i skogarna i det öfriga området anses kunna gifva rik afkastning af alla slags kolonialväxter. Af mineral har man hittills upptäckt jern- och kopparmalm samt stenkol.
Befolkningen bildar vestra grenen af kafferfolken, stundom med ett gemensamt namn sammanfattad under benämningen bundafolken: vid Kongos öfre lopp uarua, längre ned de vilda manjema, hvilka åt araberna göra tjenst som slafjägare, waregga, liksom befolkningen vid Aruvimi, bosoko m. fl., kannibaler, vid K:s mellersta lopp mongo (balolo), gombe, bokote (wangota), bangala, bateke m. fl., nedanför Stanley Pool bakuendi, basundi, majombe och kakongo på norra sidan samt bakongo och musorongo på södra, vid Sankuru och Kassai lunda, bakuba, basonge (baluba, basjilange), basenge m. fl. De äro i allmänhet icke krigiska; undantag göra dock de intelligenta bangala (balombo) vid K. ofvanför Ubangis mynning. Alla idka jordbruk, fiske, jagt och bearbeta med skicklighet trä, lera, växtfibrer, sten, jern, mässing, koppar och elfenben till husgerådssaker, prydnader och vapen. Många drifva med oförneklig skicklighet varuhandel. Européerna finna bland dem med lätthet tillräckligt med arbetskrafter för sina företag. Kongojernvägen sysselsätter 40,000 bärare. Någon statsbildning finnes ingenstädes, hvilket väsentligen har underlättat Kongostatens uppgift. Insprängda bland dessa
Källa: Project Runeberg ·
