Sida 307
Ehrström ...
Nykterhetsrörelsen, sp. 1556), för hvars genomförande E. varit mycket verksam. Såsom bankman har E. verksamt deltagit i utvecklingen af det vid 1863 års Nationalekonomiska möte föreslagna bankinstitut, som resulterade i Skandinaviska kreditaktiebolaget, hvilket till god del genom hans inflytande som bankens ordförande under en lång följd af år blef ett svenskt bankmässigt finansinstitut i st. f., såsom först påtänktes, en svensk-utländsk »Crédit mobilier». — E. har gjort icke få donationer till olika håll, bl. a. till kyrkliga institutioner, till Upsala universitet, till nykterhetens främjande (särskildt genom svenska nykterhetssällskapet, i hvars styrelse han invalts och hvars arbete han till god del bekostat). I stiftandet af Göteborgs högskola har han en stor andel, dels genom det inflytande han utöfvade på David Carnegie, genom hvars stora donation högskolans riktning bestämdes, dels genom en egen donation (1888) af 200,000 kr., som påskyndade dess sättande i gång. Han har sedermera, tillsammans med Olof Wijk, stiftat en »Gustaf Adolfsfond» för utgifvande af högskolans årsskrift. E. var ledamot för Göteborgs stad af riksdagens Andra kammare 1879–81 och af dess Första 1882–87. Han är hedersledamot af Vet. och och Vitt. samhället i Göteborg. År 1892, på Ekmans 81:sta födelsedag, präglade Skandinaviska kreditaktiebolaget en medalj öfver sin framstående ordförande.
*Ekman, F. L., afled i Stockholm d. 1 Jan. 1890. Af hans senare skrifter må nämnas Studier öfver sötvatten och deras analys. I. Chameleon-methoden (i Öfvers. af Vet.-akad:s förhandl., 1882) och Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877 under ledning af F. L. Ekman (1:sta afdelningen är af E., den 2:dra utarbetades efter E:s död af prof. O. Petterson; i Vet.-akad:s handl., bd 25, n:r 1, 1893).
Ekman, Karl Daniel, kemisk tekniker, f. i Kalmar d. 17 Mars 1845, son af läkaren Otto Kristian E. (se denne), studerade 1865–68 vid Teknologiska institutet, blef 1871 föreståndare för Bergviks kemiska trämassefabrik i Helsingland, men är numera bosatt i England. Han har gjort sig känd genom sina förtjenster om pappersindustriens utveckling, särskildt genom sin uppfinning af den första praktiska metoden att på kemisk väg bereda trämassa.
Ekman, Johan August, teolog, universitetslärare, född i Hjelstad, Skaraborgs län, d. 26 Nov. 1845, blef student i Upsala 1867 samt aflade der teol. filos. examen 1869 och dimissionsexamen 1870. Efter att hafva varit kateket och tillf. lektor vid Högre lärarinneseminarium i Stockholm prestvigdes han 1873, blef teol. kandidat 1876 och docent i exegetik vid Upsala universitet 1877 samt var efter aflagd pastoralexamen 1879 regementspastor vid Uplands regemente 1879–87. Han innehade under tiden olika professorsförordnanden och utnämndes 1887 till professor i teol. prenotioner och teologisk encyklopedi och 1897 till förste teol. professor och domprost i Upsala. Vid jubelfesten 1893 utnämndes han till teol. doktor. E. har, utom åtskilliga uppsatser och recensioner i tidskrifter samt predikningar och liktal, af trycket utgifvit Likheter mellan Esaias kap. 40–66 och Jeremias, betraktade med hänsyn till frågan om de förras ursprung (1877; docentafhandling), Det kristna prestämbetets ursprung. I. (1882), Kristliga betraktelser (s. å.), Under och andeingifvelse (1883), Den naturalistiska hedendomen (1888). J. P.
Ekmans vällugn. Se Koltornsvällugnar.
Ekmark, Johan Olof, läseboksförfattare, född d. 10 Febr. 1841 i Örebro, student i Upsala 1858 och filos. doktor 1869, var sedan 1875 kollega vid Östermalms läroverk i Stockholm och 1882–87 derjämte medföreståndare för en förberedande elementarskola. Död i Stockholm d. 18 Maj 1896. E. utgaf Läsebok till Odhners svenska historia (2 bd, 1884–85) och Läsebok till allmänna historien (1891) samt redigerade »Svensk läsebok för de allmänna läroverkens tre lägsta klasser» (1887; 2:dra uppl. i 3 bd, 1890–91) och »Svensk läsebok för de allmänna läroverkens fjärde och femte klasser» (2 bd, 1888). Han utarbetade äfven en Lärobok i allmänna historien (2:dra uppl. 1892).
Eknoia, Grek., ursinne, vansinne. Se Förryckthet.
Ekologi (af Grek. oikos, hus, och logos, lära), ett af H. Reiter 1885 bildadt ord för att beteckna vetenskapen om å ena sidan djurens lefnadssätt, deras »hushållning», å den andra växternas lefnadssätt sådant det ter sig ej blott i den enskilda artens, utan framförallt i artsamlingens, växtsamhällets tillpassning efter omgifvande yttre förhållanden (värme, ljus, näring, vatten o. s. v.). Jfr i sistnämnda afseende E. Warming: »Plantesamfund. Grundtræk af den ökologiske plantegeografi» (1895).
*Ekonomi-departementet i kejserliga senaten för Finland. Om dess förändrade sammansättning se Finland. Suppl.
*Ekonomiska kartverket. Se Rikets allmänna kartverk. Suppl.
*Ekonomisk lagstiftning. Jfr G. Thulin: »Om konungens ekonomiska lagstiftning» (1894).
Ekonomister. Se Fysiokrater.
*Ekorre-slägtet. Se äfven Katt-ekorren och Kungsekorren.
Ekorrmakier, zool. Se Fingerdjur-slägtet.
Ekoverk, musikt. Se Manualer.
Ekron, den nordligaste af filisteernas fem hufvudstäder, betalade måhända tribut till David, men hörde eljest icke till israeliterna (ehuru den tilldelats såväl Juda som Dans stammar). Makkabeern Jonatan fick den till skänks af den syriske konungen Alexander Balas. Kyrkofäderna kände Accaron som en stor, af judar bebodd köping ö. om Asdod och Jamnia. Nu är det sannolikt den lilla byn Akir omkr. 8 km. ö. om Jebna (Jamnia), s. ö. om Jaffa, utan nämnvärda ruiner. Om Baal i E. se Baal.
Eksem, med. Se Ekzem.
*Ekshärad, socken. 94,920 har. 7,220 innev. (1895). Annexen äro Norra Råda, Sunnemo och Gustaf Adolfs kapell, hvilka efter boställens anskaffande skola tillsammans bilda ett från E. skildt pastorat.
*Eksjö (hör ej till Södra Vedbo härad) upptager med tillhörande stadsjord, satt till 2,5 mtl, en areal af 2,178 har (deraf 392 har vatten) och hade 3,442 innev. 1895. Taxeringsvärdet 1895
Källa: Project Runeberg ·
