Cape Breton [kep brä'tön], äfven Cap B., en till Britiska Nord-Amerika hörande ö, vid inloppet till Lorenzo-viken, mellan New-Foundland och Nya Skotland. 8,094 qv.-kilom. (147 qv.-mil). Omkr. 50,000 innev. Ön består af två delar, som äro förbundna med hvarandra endast genom en 772 m. (2,000 f.) bred landtunga. Många utmärkta hamnar finnas. Befolkningen är till största delen af fransk härkomst. -- Ön upptäcktes 1504 af engelsmännen, koloniserades 1712 af fransmännen, som kallade henne Isle royale, afträddes 1763 till England och är nu förenad med Nya Skotland. Hufvudort: Sidney.
Nordisk familjebok · första upplagan
Cape Breton
Ämne: Kuster, vikar, hav och kustländer · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 1581–1582 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗