Cavalier

Cavalier [-lie], Jean, ryktbar kamisard-anförare, föddes af ett reformert bondfolk nära Anduse i nedre Languedoc, antagligen 1680 (födelseåret uppgifves olika: 1679--85). Först hade han tjenst som fåraherde, men kom sedan i bagarelära. Undan de stränga religionsförföljelser, som efter Nantesiska ediktets upphäfvande (1685) utbröto mot hugenotterna, i synnerhet i Cevennernas bergstrakter, flydde C. 1701 till Genève, men hänfördes snart af det hoppet -- som vissa svärmares profetior lära hafva närt -- att han var utsedd till sina trosbröders frälsare i kampen mot förtrycket, och återvände derför redan 1702 till sin hemort. Under kamisardernas resning (i Juli s. å.) var C. den egentlige ledaren. Han hade ej fått någon öfning i vapen, men utvecklade en hjeltes mod och en härförares skicklighet. Med på sin högsta höjd 3,000 "guds barn" (så kallade kamisarderna sig sjelfva) slog han gång efter annan de mycket talrikare kungliga trupperna, vann rykte vidt och bredt och sina landsmäns tillit. Katolikernas härjningar i bergstrakterna återgäldade han med förfärliga hemsökelser på slättbygden och hotade till och med Nîmes. Vid Nages kämpade han med endast 1,000 man mot marskalk Montrevels 5,000, blef visserligen slagen, men gjorde ett mästerligt återtåg och räddade två tredjedelar af sitt folk. Så och än värre blef han några gånger slagen, men aldrig of ver vunnen. Marskalk Villars fann tjenligast att ingå i underhandlingar med honom. Följden blef, att C. nedlade vapen mot en fullmakt som öfverste i konungens tjenst och 1200 livres i årligt underhåll, sin fars och några andra hugenotters frigifvande, en viss religionsfrihet o. s. v. Men någon allmän frihet i religiöst hänseende aftalades icke, hvadan kamisarderna betraktade sin forne höfding som förrädare. Hatad och öfvergifven af de sina, misstrodd af och sjelf misstroende franska styrelsen, öfvergaf han Frankrike, tillbragte sedan någon tid i Schweiz och Holland, och slog sig derefter ned i England. I spetsen för ett regemente kamisarder kämpade han i Spanien, under spanska tronföljdskriget, på engelsmännens sida mot fransmännen. I slaget vid Almanza (1707) blef han svårt sårad. Efter återkomsten till England befordrades C. slutligen till generalmajor och guvernör, först öfver Jersey och sedan öfver Wight. Död i Chelsea 1740. Jfr Kamisarder.