Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Cellväfnad

Ämne: Svampar, alger och växtanatomi · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 147–148 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Cellväfnad, bot., genom celldelning alstrad cellförening (se d. o.). Med afseende på de i väfnaden ingående cellernas form plägar man skilja mellan parenkym-väfnader och prosenkym-väfnader. De förra bestå af korta, nästan isodiametriska celler, s. k. parenkymceller; de senare af långa, mot ändarna afsmalnande, s. k. prosenkymceller. En annan skilnad mellan parenkym- och prosenkymväfnader ligger deri, att i de förra finnas, enligt regeln, smärre mellanrum eller gångar mellan cellerna, intercellular-rum l. intercellulargångar, hvilka uppkommit genom en delvis försiggången klyfning af de gemensamma cellväggarna. I de senare saknas deremot nästan alltid intercellular-rum. Cellväfnaderna hafva i växtkroppen en mera omedelbar betydelse för lifsverksamheten än i djurkroppen. De äro hos växterna närmast jämförliga med de af flere slags cellväfnader uppbyggda organsystemen hos djuren. Med afseende på växtcellväfnadernas olika ändamål kan man urskilja fyra hufvudslag: bildningsväfnader, näringsväfnader, stödjeväfnäder och skyddsväfnader. 1) Med bildningsväfnader, meristem, förstår man sådana väfnader, som medelst en fortgående delning af sina celler alstra andra väfnader. De utmärka sig genom en stor protoplasmarikedom och genom mycket tunna cellväggar. De vigtigaste arterna af bildningsväfnad äro urmeristem och cambium. I motsats mot bildningsväfnaderna har man kallat alla andra cellväfnader för hvilväfnader, med afseende derpå att i dem ingen verksamhet till bildning af nya celler eger rum. -- 2) Näringsväfnaderna karakteriseras derigenom att deras verksamhet är riktad på beredning och förvaring af näringsämnena. Cellerna i dessa väfnader innehålla såsom karakteristiska beståndsdelar dels det näringsberedande ämnet, klorofyll, och dels de beredda näringsämnena, såsom stärkelse, socker, feta oljor, ägghvitekroppar o. s. v. Såsom näringsväfnadens hufvudarter må nämnas klorofyllparenkym och reservnäringsparenkym. -- 3) Stödjeväfnadernas uppgift är att gifva stöd och vederbörlig fasthet åt växtkroppens organ. För detta ändamål äro deras celler försedda med tjocka, ofta förvedade cellväggar. Af de särskilda stödjeväfnaderna må nämnas vedprosenkym, bastprosenkym (se sklerenkym) och kollenkym. -- 4) Skyddsväfnaderna tjena till att täcka och skydda växtens inre, för lifsfunktionerna vigtigare väfnader. Väggarna i deras celler äro med afseende derpå helt eller delvis bildade af korkämne. Skyddsväfnadernas hufvudarter äro öfverhudsväfnad och korkväfnad. -- Arbetsfördelningen är uti växtkroppen ej så fullständigt genomförd som i djurkroppen. Detta visar sig bl. a. deruti att många cellväfnader

tjena mer än ett af de fyra nämnda hufvudändamålen. Så må särskildt påpekas, att en stor del af stödjeväfnaderna på samma gång spela en vigtig rol vid näringen. Vedprosenkymet är, för att nämna ett exempel, ett af hufvudorganen för ledningen af den råa näringssaften uppåt från roten. V. W.