Cenobiter l. Koinobiter (af Grek. koinos gemensam, och bios, lif), "lefvande i gemenskap", kallades, till skilnad från anakoreter, de munkar, som lefde tillsammans i gemensamma boningar. Redan den helige Antonius förmådde eremiter att förena sig och inrätta celler i hvarandras närhet, men det första klostret (coenobium) grundades icke förrän omkr. 340 e. Kr., på Nil-ön Tabennae af Antonii lärjunge Pachomius.