Cento, Lat. 1. En af lappar sammanflickad drägt, som fordom bars af romerska slafvar m. fl. Under namnet centone begagnas ännu en dylik drägt af harlekin i den italienska "commedia del arte". -- 2. Namn på dikter, som blifvit sammansatta af ord och verser ur andra skaldestycken, så att ett nytt innehåll uppkommit. Detta slags mosaikpoesi härrör från den senare romerska kejsaretiden. De skalder, hvilkas dikter mest användes för en dylik travestering, voro Homeros och Virgilius ("Homero-centones" och "Virgilio-centones"). I slutet af 4:de årh. åstadkom en kristen skaldinna en biblisk historia af ord och verser ur den sistnämnde skaldens arbeten. Äfven under medeltiden idkades cento-poesien flitigt. Så t. ex. sammansatte en tysk munk Virgilii verser till kristliga uppbyggelsesånger. Till och med i den nyare italienska poesien förekomma vers-makerier af ifrågavarande slag, och det är der företrädesvis ur Petrarcas poesi, som verslapparna blifvit hemtade.
Nordisk familjebok · första upplagan
Cento
Ämne: Diktarter, versformer och metrik · Litteratur och antika författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 168 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗