Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Central-Afrika

Ämne: Afrikas länder, orter, folk och språk · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 168–169 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Central-Afrika, ett i senare tid uppkommet namn på den del af Afrikas inre, som upptages hufvudsakligen af floden Kongos bäcken. Detta område sträcker sig från 13° s. br. till 10° n. br. och från 13° till 33° ö. lgd samt upptager ett ytinnehåll af omkr. 4,050,000 qv.-kilom, (omkr. 75,000 qv.-mil), d. v. s. nästan lika mycket som halfva Europa. Gränserna kunna emellertid angifvas endast på ett ungefär. I n. v. begränsas landet af antagligen parallelt med kusten löpande bergskedjor, i v. af bergsträckorna Montes Quemados, Serra de Sal, de Talla-Mogongo och de Mossamba, i s. af en låg slätt och Lokango-bergen, i ö. af det högland, som innesluter de stora sjöarna Mvutan, Ukereve och Tanganjika m. fl., samt i n. af en jämn sandstensplatå. C. är ett sammanhängande skogsland, rikt på kärrmarker, med stepper här och der. Regnmängden är ovanligt stor, 1,200 millim. (4 f.) för år, hvadan klimatet är mycket svårt för européer. Sumpluften framkallar frossor, rödsot och febrar. Landet är rikt på tropikverldens produkter, och marken lämpar sig väl för odling af majs, ris, hvete o. d. Af metaller finnas jern (i form af myrmalm och klumpar), koppar, silfver, guld och stenkol. Djurriket lemnar strutsfjäder (negrerna drifva på sina ställen strutsafvel), elfenben och vax (biodlingen är mycket utbredd). Befolkningen, hvars antal är omöjligt att ens tillnärmelsevis uppgifva, består af negrer och är antagligen ett öfvergångsfolk mellan kaffrerna i s. och sudan-rasen i n. samt talar en mängd dialekter af bantuspråket. Den sysselsätter sig, allt efter de olika trakternas natur, med jagt eller tillfälligt jordbruk eller boskapsskötsel, men tyckes i sin helhet ännu vara stadd på vandring. Också råder ett ständigt krigstillstånd, ett allas krig mot alla. Detta har dock ej hindrat uppkomsten af stora riken, såsom det gamla Monomotapa och Moropue, af hvilket senare de nuv. rikena Ulunda och Urua, v. om Tanganjika-sjön, antagligen äro spillror, och då möjligheten af ett statslif, om ock i de ursprungligaste former, förutsätter en viss sinnets bildbarhet, tyckas de centralafrikanska folken, om än behäftade med den största råhet -- menniskoätande och slafhandel äro allmänna plägseder -- ej vara alldeles omottagliga för civilisationen. Religionen är fetischism, åtminstone mot vestra kusten. På sina ställen har muhammedanismen lyckats vinna inträde, och sedan långt tillbaka hafva missionärer sökt bana kristendomen en väg på landets ytterkanter. -- C. är till allra största delen en "terra incognita". Livingstone samt efter honom Cameron och Stanley hafva väl för vissa stråk lemnat detaljerade skildringar, men dessa, ehuru förträffliga, äro långt ifrån uttömmande för landet i dess helhet. Nyssnämnde vandrares färder tyckas nu skola komma att följas af mera storartade företag för landets undersökning. I Bruxelles uppstod 1876 ett "Internationelt sällskap för C:s undersökning och civiliserande", med uppgift att utforska landet mellan Zambesi och det egyptiska Sudan, och styrelsen för geografiska sällskapet i London bildade 1877 en "African explorating fund" att bekosta ett på sju olika vägar österifrån tillämnadt inträngande i landet. (Se vidare G. v. Düben, "Forskningarna i Central-Afrika", i "Ur vår tids forskning", 1878.)