Centralcylinder, bot., kallas de inre af öfverhud och bark omgifna väfnaderna i de högre växternas rötter. Den består af a) ytterst pericykeln l. perikambiet, ett eller två cell-lager, från hvilka alla rotgrenar och flertalet rotskott leda sitt upphof. Innanför detta ligger b) en krets af ved- och bastknippen, förenade af en parenkymatisk väfnad. Dessa knippen äro radialt sträckta mot rotens centrum, och alternera med hvarandra. Anläggningen af nya element inom dem fortskrida inåt, hvarför de äldsta kärlen ligga ytterst, de yngsta och största innerst. I regel intages centralcylinderns centrala del af c) en märg af långsträckta parenkymceller. G. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Centralcylinder
Ämne: Svampar, alger och växtanatomi · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 126 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗