Cereus Hav., bot., växtslägte af nat. fam. Cacteae, kl. Icosandria L., ordn. Monogynia. Det innefattar omkr. 200 arter, hvilka, liksom de allra flesta öfriga kaktus-växter, förekomma i Amerikas varmare delar. Stammen är i de flesta fall utdragen på längden och grenig. Han är antingen upprät och pelarelik eller klängande samt fårad eller kantig. Blommorna äro oftast stora och praktfulla, hvarför många bland arterna odlas som prydnadsväxter i växthus och boningsrum. Främst bland dessa arter må nämnas C. grandiflorus L., nattens drottning, från Vestindien, hvilken med hänsyn till blommans storlek, skönhet och vällukt torde vara den yppersta bland alla kaktusväxter. Dess blommor äro ända till 8 tum (23 centim.) breda samt hafva guldgula foderblad och snöhvita kronblad. De öppna sig på qvällen och sluta sig vid soluppgången; under denna tid sprida de en härlig vaniljlukt. Hvarje blomma varar endast under loppet af en natt. -- Allmänt odlade arter äro C. flagelliformis Mill., paradis-ormen, som har smala, trinda, hängande grenar, och C. speciosissimus DC, som har stammen och grenarna upprättstaende, tre eller fyrkantiga, försedda med starka tornar, samt skarlakansröda, i midten blåvioletta blommor och hvita ståndare. Störst bland alla kaktusväxter blir C. giganteus Engelm., jättekaktusen, som växer i sydöstra Kalifornien och dertill gränsande land. Dennas stam uppnår en höjd af ända till 50 f. (14,8 m.), har en diameter af ända till 3 f. (8,9 decim.) samt är
upprät, rak med endast få, uppräta grenar. Jättekaktusen växer i skoglösa, ofruktbara klipptrakter och ger åt landskapet en högst egendomlig, dyster prägel. Frukterna, som till smak och form likna fikon, utgöra ett mycket vigtigt näringsmedel för innebyggarna i de trakter, der växten förekommer. Antingen ätas de genast efter aftagandet, eller torkas de, eller tillredas de på andra sätt och gömmas för kommande behof. Jättekaktusens tillväxt försiggår ytterst långsamt; man förmodar, att de största exemplaren äro flere hundra år gamla. Ldt.