Chasidaeer

Chasidaeer l. Chasidéer (af Hebr. chasidim, fromma). 1. I allmänhet alla judar, som vinnlägga sig om fromhet. -- 2. Ett förbund af ortodoxa judar, som under förföljelserna på seleucidernas tid sökte lifva den nationella och religiösa andan hos sina landsmän. -- 3. En sekt, som i 18:de årh. stiftades af den polske juden Israel Bescht (sammandr. af Bal Schemtob, "den högt berömde", efter hvilken sektens anhängare jämväl kallas "beschtaner"). Denne uppträdde som profet och undergörare samt lärde, att tillfredsställandet af de sinliga lustarna främja gudsfruktan. Sedan han för denna lära vunnit anhängare, förklarade han sig för Guds ställföreträdare på jorden, antog titeln zadik (helgon) och gjorde anspråk på gudomlig tillbedjan. Sekten håller föga på talmud. Vid Beschts död, 1760, utgjorde chasidaeernas antal 40,000. De äro fördelade i små församlingar, hvardera stående under en zadik, och spridda öfver Polen, Galizien, Ungern och Donau-provinserna.