Chemnitz [tjäm-], stad i konungariket Sachsen, regeringsområdet Zwickau, vid ån Chemnitz. 78,209 innev. (1875). Det är en af de mest betydande bland Tysklands industri-idkande städer ("Sachsens Manchester"). Bomulls- och yllemanufakturer, färgerier, spinnerier och storartade mekaniska verkstäder. -- En kejserlig här under Marazini blef vid C. d. 4 April 1639 i grund slagen af svenskarna under Johan Banér. I närheten af staden ligger byn Schloss-Chemnitz, en vigtig fabriksort, med det s. k. "slottet", ett upphäfdt benediktinkloster, hvaraf endast kyrkan qvarstår.
1. Chemnitz [tjäm-], egentl. von Kemnitz. Martin, en af det 16:de århundradets mest betydande lutherske teologer, f. 1522 i Treuenbrietzen i Mark Brandenburg. Efter att hafva studerat i Wittenberg blef han 1548 rektor vid katedralskolan i Königsberg. 1554 flyttade han till Braunschweig, der han först blef koadjutor, sedan pastor och slutligen superintendent. I nyssnämnda stad utvecklade han en synnerligen omfattande och framgångsrik skriftställareverksamhet. Hans dogmatiska arbete Loci theologici (utg. af Leyser 1591) är af mycket stort värde än i dag; likaså hans Theologiae jesuitarum praecipua capita (1562) och Examen concilii Tridentini (1565), i hvilka bägge arbeten han underkastar jesuitismen och det tridentinska lärobegreppet den grundligaste kritik. I Repetitio sanae doctrinae de vera praesentia corporis et sanguinis Domini in coena sacra (1561) försvarade C. på ett glänsande sätt, emot de reformerte, den lutherska uppfattningen af nattvardsläran. Med J. Mörlin delade C. äran af att vara författare till Corpus doctrinae pruthenicum (1567), som bland Preussens lutheraner åtnjuter anseendet af en symbolisk bok. I författandet af Konkordieformeln (se d. o.) tog C. likaledes en mycket verksam del, hvarjämte han ifrade för densammas antagande af de särskilda landskyrkorna. C. dog i Braunschweig 1586. J. H. B.
2. Chemnitz [tjäm-], egentl. von Kemnitz, Bogislav Philipp, den förres sonson, krigare, politisk och historisk skriftställare, föddes i Stettin 1605 och ingick först i holländsk, sedan (1630) i svensk krigstjenst. Som krigare gjorde han sig föga känd, men så mycket mer bemärkt blef han genom sina skrifter. Hans 1625 utgifna broschyr Senatus deorum, en skildring af Tysklands dåvarande sorgliga tillstånd, ådrog honom Axel Oxenstiernas uppmärksamhet. 1640 utkom, med pseudonymen Hippolithus a Lapide på titelbladet, en annan skrift, De ratione status in imperio nostro romano-germanico, hvars författare, som inspirerades af den store svenske statsmannen, antagligen är C. Detta arbete, i hvilket författaren sökte bevisa, att högsta myndigheten i Tyska riket tillhörde icke kejsaren, utan samlingen af Tysklands furstar och fria städer, d. v. s. riksdagen, var afsedt till försvar för riksständernas af kejsaren bestridda rätt att representeras vid den ifrågasatta fredskongressen och väckte en ofantlig sensation. 1643 fick C. af svenska styrelsen uppdrag att författa en på officiella aktstycken, muntliga meddelanden och egen erfarenhet stödd historia om Sveriges deltagande i trettioåriga kriget, och med anledning deraf skref han det allbekanta verket Der königlich schwedische in Teutschland geführte krieg. Under författarens lifstid trycktes endast de två första delarna (1648 och 1653), omfattande tiden 1630--36; för utgifningen af de tre öfriga delarna (3:dje och 4:de delarna voro färdiga 1668) saknades medel. Vid slottsbranden i Stockholm 1697 gick mycket af manuskriptet förloradt; det återstående (1:sta boken af 3:dje delen och hela 4:de delen, hvilken går till Juni 1646) utgafs 1855--59, på statens bekostnad, af F. A. Dahlgren. 1644 fick C. fullmakt att vara drottningens historiograf, 1648 blefvo han och hans syskon upphöjda i adligt stånd, 1649 fick han sju bondgårdar och 1675 titel af hofråd. Han afled 1678 på sin gård Hallsta (i Vestmanland), en gåfva af Axel Oxenstierna.