Chor l. Kor (Grek. choros, Lat. chorus), byggnadsk., den stundom genom trappsteg upphöjda och af ett skrank från långskeppet afskilda östra delen af en kyrka. I choret står altaret
(högaltaret), och i många katolska kyrkor finnas vid dess sidor konstnärligt snidade sittplatser (chorstolar) för det högre presterskapet. Chorafslutningen i den romanska stilen är vanligen halfrund och i den gotiska månghörnig (oftast fem- eller sjuhörnig) samt äfven på sin yttre sida utmärkt af rikare former.