Cilicien

Cilicien l. Kilikien (Lat. Cilicia, Grek. Kilikia), i forntiden namn på Mindre Asiens sydöstligaste provins, motsvarande ungefär det nuv. turkiska ejaletet Itsjili och paschalikatet Adana. Det skildes från Syrien genom Amanus-berget (Gjaur Dagh), begränsades i n. och v. af Taurus och stod genom bergspass i förbindelse med Isaurien, Pisidien och Kappadocien. Efter sin naturbeskaffenhet indelades det i Cilicia Pedias, det jämna, tätt befolkade samt på säd och vin rika kustlandet, och C. Trachea, berglandet i v. De mest bekanta af passen voro de mellan Tyana och Tarsos belägna Pjlae Ciliciae, genom hvilka Alexander den store inträngde från Kappadocien. Floder: Kydnos (Mesarlyk Tsjai), Pyramos (Dsjihan), Saros (Seihun) och Kalykadnos (Gök Su). Innebyggarna, som härstammade från syrer och fenicer, stodo hos grekerna i dåligt rykte, mest för sitt sjöröfveri, som först genom Pompejus bragtes till slut. C. var först en assyrisk provins och sedermera tid efter annan sjelfständigt eller lydrike under Persien, Macedonien, Syrien eller Egypten, tills det slutligen, genom Pompejus, blef en romersk provins (63 f. Kr.). Landets hufvudstad var Tarsos.