Cinchona

Cinchona L., Kina-träd, bot. farmak., växtslägte af nat. fam. Rubiaceae Juss., afd. Cinchonaceae, kl. Pentandria, ordn. Monogynia L. (Namnet Cinchona gafs af Linné till minne af spanske vice-konungens i Perú gemål, grefvinnan Chinchon, hvars frossa blef botad med kinabark. Några nyare botanister hafva ändrat namnet till Chinchona, men icke vunnit efterföljd.) Ifrågavarande slägte igenkännes genom affallande stipler, i grenarnas spets sittande blomspiror med femtandade, öfver fruktämnet fasta blomfoder och trattformiga blomkronor, hvilkas bräm är deladt i fem, på insidan håriga, flikar. Blommorna hafva en viss likhet med den vanliga syrenens; fårgen omvexlar från rosenrödt och violett eller purpurblått till hvitt. Lukten är angenäm. Frukten är en äggformig eller nästan cylindrisk, tvårummig kapsel, som vid mognaden oftast öppnar sig vid basen. Fröna äro platta, rundtom vingade, med en i kanten sargad hinna. Cinchona-arterna äro ståtliga, ständigt grönskande träd af 20--40 m. (67--134 f.) höjd, med vackra, glänsande, fjädernerviga, helbräddade, skaftade blad, hvilkas form är lansettlik till äggrund eller nästan cirkelrund (olika hos olika arter). Några värderika Cinchona-arter utmärka sig genom små gropar ("scrobiculi") i nervvinklarna på bladens undre sida; hos somliga arter finnas i stället för dessa gropar tofsar af hår. -- Arterna af detta slägte bilda en mängd öfvergångar mellan hvarandra (sannolikt i väsentlig mån beroende på hybridisering), och J. E. Howard, en af nutidens störste kännare af dessa arter, haf uttalat den åsigten, att de bilda en sammanhängande kedja. Emellertid har en annan forskare, H. A. Weddell, efter noggranna studier i dessa träds hemland, ordnat de funna formerna i fem grupper ("stirpes"), innehållande 31 (eller 33?) arter med 18 (21?) underarter samt 44 varieteter och undervarieteter. -- Cinchonaslägtet tillhör uteslutande Syd-Amerikas vestra del, mellan 10° n. br. och 22° s. br., omfattande delar af Venezuela, Nya Granada, Ecuador, Perú och Bolivia. Alla arterna växa på en höjd af 5,000--8,000 f. (1,500--2,400 m.) öfver hafvet. De hafva träffats af Karsten vid 11,000 fots (3,266 m.) höjd öfver hafvet, men jämväl så lågt som vid 2,000 f. (600 m.). De bästa och för medicinskt bruk vigtigaste växa dock i allmänhet ej lägre ned än vid 5,000 f. (1,484 m.) öfver hafvet. Det är af dessa träd som man erhåller den oumbärliga feberfördrifvande kinabarken. Såsom de i detta hänseende vigtigaste arterna kan man nämna C. officinalis Hook., tillhörande Ecuador och Perú, C. Calisaya Wedd., från Bolivia och sydöstra Perú, samt C. succirubra Pavon å Chimborazos sluttningar i Ecuador. Många andra arters bark användes till framställandet af de s. k. kina-alkaloiderna (kinin, cinchonin o. s. v.). -- Enär genom hänsynslöst barksamlande kinaträdens antal blifvit mycket förminskadt i deras hemland, hafva engelsmän och holländare under de sista årtiondena med framgång försökt odla dem på bergen i engelska Ostindien och å Java. (Jfr Kina-odling.) O. T. S.