Citrus

Citrus Lin., bot. farmak., slägte af nat. fam. Aurantiaceae Con., kl. Polyandria (Decandria), ordn. Monogynia L. Dithörande arter äro buskar eller, mestadels, lägre träd, med läderartade, glänsande blad, som leda mot det ofta vingade bladskaftet. Ståndarna i de femdelade, hvita, ofta välluktande blommorna äro tio eller flere. Frukten är ett mångklyftigt, flerfröigt, saftigt bär med tjockt skal, som ofta (liksom bladen) är rikt på körtlar, innehållande välluktande flyktig olja. -- Många arter och varieteter finnas. Allmännast kända äro C. vulgaris Risso (C. aurantium [alpha] L.), pomeransträdet, hvars blad, blommor, frukter och fruktskal användas i medicinen och såsom kryddor (se Pomerans), C. aurantium Risso (C. aurantium [beta] L.), orangeträdet, hvars frukter äro de vanliga apelsinerna, och C. limonum Risso (C. medica L., var. limonum), citronträdet (limonträdet), hvars frukt är den bekanta s. k. sura citronen (eller limonen), som har jämförelsevis tunt, slätt, endast af insänkta oljerum rikt punkteradt, svafvelgult fruktskal och löst fruktkött, med starkt sur saft (citronsyra). Frukterna äro röda med en tämligen hög vårta i hvardera änden. Med denna s. k. citron må icke förvexlas den "äkta citronen", den redan under de romerske kejsarna i medelhafstrakterna odlade C. nudica Risso, som har stora tjockskaliga, grofknottriga frukter med svagare syrlig smak. C. Limetta Risso, den "söta citronen" (limettan), är blekare gul, mer randad, tjockskalig och har sötare smak. (Om C. Bergamia Risso, se Bergamott-trädet.) C. decumana L., som lemnar de stora "pompelmusfrukterna", har mera fadd än behaglig smak. O. T. S.