Claviceps Tul., bot., växtslägte tillhörande kärnsvamparna, Pyrenomycetes, nat. fam. Nectrieae. Liksom de flesta andra kärnsvampar äro
Fig. 1.
Fig. 2.
Fig. 3.
Fig. 4.
claviceps-arterna parasiter på växter. De välja till näringsplantor arter ur gräsens och halfgräsens familjer och parasitera endast i dessa växters blommor. Den vigtigaste arten är den bekanta mjöldrygan l. mjölökan, C. purpurea Tul., som till näringsväxt oftast använder rågen, men stundom äfven korn, hvete och andra gräsarter. Dess lefnadshistoria är följande. Sporerna (fig. 1 ds) inkomma med vindens tillhjelp i blomman hos t. ex. rågen och intränga vid groningen i pistillens fruktämne. Der alstra de ett mjukt, gråhvitt svamptrådslager, ett vanligt mycelium (fig. 2 m), hvilket omedelbart fortplantar växten genom afsnöring af en mängd groddceller, s. k. konidier (fig. 2 c). Dessa äro inbäddade i ett sockerhaltigt slem, som afsöndras från svampen och slutligen qväller fram samt rinner ned mellan blommans skärmblad. Detta konidieförande slem är det, som af allmänheten kallas honingsdagg. Efter afslutad konidiealstring utvecklas, genom tillväxt och ombildning af myceliets nedre del, ett hårdt, utanpå blåsvart och inuti hvitt eller ljusrödt, oljerikt hvilmycelium, ett s. k. sclerotium (fig. 3). Detta -- som har en långsträckt, såsom fullvuxet något hornformigt böjd, gestalt och har samma plats i axet som en frukt eller ett s. k. rågkorn -- är just hvad som gör svampen giftig. När denna "mjöldryga" fallit ned på marken och hvilat öfver vintern, utvecklar den nästa försommar svampen i dess högsta form, det sporbildande organet (fig. 4 cl). Detta, som något påminner om en mycket ung champignon, består af en nedre del, ett skaft, och en öfre, klotrund del, ett hufvud, i hvilket de sporalstrande cellerna, sporhylsorna (fig. 1), äro insänkta. De i sporhylsorna alstrade långa, nästan trådlika sporerna (fig. 1 ds) börja nu utvecklingsgången på nytt, sedan de af vinden blifvit förda till någon passande gräsblomma. Se vidare Mjöldryga. V. W.