Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Clementi

Ämne: Pianister · Tonsättare och musiker

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 426 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Clementi, Muzio, italiensk pianist och kompositör, f. 1752 i Rom, studerade sång för Santarelli och den stränga satsen för Carpini, utvecklade sig derefter i stillhet hos en engelsk mecenat, Beckford, samt uppträdde 1770 i London med glänsande framgång såsom kompositör och virtuos. Sedermera delade han sitt lif mellan en omfattande verksamhet i London, hvarest han såsom lärare, musikhandlare och pianofabrikant förvärfvade stor förmögenhet, och konstresor till Paris, Berlin, Dresden, Petersburg, Wien och Italien, hvarunder han äfven introducerade sina elever: Field, Cramer, Zeuner, Klingel och Berger m. fl. Efter 1809 drog han sig allt mer tillbaka från offentligheten och sysselsatte sig mest med komposition. Död 1832. -- C. var en af sin tids störste pianovirtuoser; i vissa svårigheter, såsom flytande och snabba ters- och oktavgångar, lär han icke hafva öfverträftats af någon. Till en början lade han uteslutande an på yttre glans, men efter en täflingsstrid i Wien 1781 med Mozart -- hvilken då kallade C. "ein blosser mechanikus" -- vinnlade han sig äfven om uttryck och idealitet i föredraget. Hans kompositioner äro utarbetade i ädel stil, med elegans och mycket stor formsäkerhet. En viss dogmatisk torrhet kan man icke frånkänna dem, och snillets stämpel bära de icke; likväl har C. efter Ph. E. Bach bidragit till utvecklingen af sonatformen, och hans (106) sonater kunna i tekniskt afseende betraktas som en förberedelse till Beethovens. Sin största förtjenst eger C. om etydkompositionen; hans klassiska Gradus ad Parnassum (1817) har ännu i dag oförminskadt värde för pianoundervisningen. A. L.